Dagen har inte vart den bästa idag, börja med en promenad till skolan tänkte va lite duktigt att röra på mig. Men resten av dagen va jag helt slut, blir så himmla lätt trött jusst nu av de jag gör. Sen var de bara tråkiga lektioner också och de gjorde saken väre också. Och i slutet va dagen va jag helt slut och ont i huvet. Ska väll inte klaga så mycket jusst kommer nog kuna bli värre längre fram i graviditeten. Och humöret har inte vart de bästa, bara vart almänt på dåligt humör också.

Och jag har inte de bästa stödet av dom nära heller, inte många som försår hur man mår, kan va förståligt eftersom att jag är så pas ung, men lite mer översende tycker jag folk borde ha, med att humöret inte alltid är på topp.

Men jag är så van med att kämpa på själv genom livet så jag klarar mig alltid fast de kan va jobbigare i bland..

Jag tycker väligt mycket om magen som växer, sakta men säkert :) så mysigt så. Tycker lite synd om papporna som inte alls får känna den kännslan, jag kommer ju redan nu nära barnet och får moders känsla. Man växer så mycket som person också. Så jag förstå att papporna tar tills sig faders kännslan senare.

Kom även på att vi snart ska på vart första ultraljud också, och jag börjar bli nervös, att få höra att ens barn mår bra eller tänk om dom skulle se att nåt va fel, mycket takar som kommer. men de ska nog gå bra, ser verkligen fram i mot att få se min lilla älskling :)


   

Är nu i vecka 14 i min graviditet, och de är nu det börjar märkas i kroppen att det verkligen finns nån där inne, magen börjar växa och kroppen är trött och svimfärdig känner jag mig lite då och då, och de är en mycket obehaglig kännsla har inte svimat eller kännt av nåt sån innan graviditeten. De är ju nåt man får räckna med, men de är en sån ny kännsla i kroppen och jag vänjer mig väll något vid den kännslan. Och humöret kan svika i bland också tuvär, de är nåt som är mycket jobbigt, jag är inte den människan som är sur och grinig för ingentin, men nu har de ändras, kan börja böla av nåt som i gentligen inte va nåt att bli grinig eller att böla för, får hoppas att de kommer bli bättre.
De är värkligen en stor påfrästelse för ens förhållande att gå i genom såna har grejer och de har knappt börja, hoppas vi kommer kuna klara av alltin tillsamman, utan så mycket onödiga bråk, visst kan jag förså att de måste va skit jobbigt att leva med en gravid kvinna i blan, men kännslerna kan man inte rikgtigt styra under graviditeten så jag tycker ni killar borde ha mer översende i bland inte bara ni som lider, vi kvinnor gör det också.. Får se de positiva at man kommer få en stor gåva och att de dåliga humöret försviner direkt när den lilla kommer ut..

:'(

Jag har så mycket tankar och kännslor innom mig jusst nu, finns så mycket saker jag vill veta, jag är leds på allt bråk som startar pågrund av skit grejer i gentligen. Det finns så mycket saker här i världen som är  väre, man ska va glad om man har alla nära runt sig och ta vara på stunderna, för rätt som det är så har nån försvunt och man ongrar sig så mycket över saker man inte hunit  sakt och gjort med personen, allting i dena värld har en förmåga att ta slut fort. I mitt liv häder det bara nya saker hela tiden och för mycket dåliga saker och jag är värkligen bara så leds på att ha de så, när ska jag börja få ha ett lyckligt liv och bara få njuta av allt bra här i livet? Jo jag hoppas det är en vändning pågån nu för jag orkar inte hur mycket skit som hälst.

Morfar du har hålt på och skräma livet ur oss, jag hoppas du snart får komma hem och att du mår bätre snart.