30/11-2008
Helgen gar vart helt okej :) Och jag själv börjar må bätre, har vart rätt trött i hela min graviditet och sen allt runt om som hänt har vart slitigt. Men jag själv börjar bli mycket pigare och allt blir så mycket roligare då också, dom där järntableterna jag fick har verkligen Hjälpt mig att bli pigare :)
Går in i vecka 30 i morgon också :)
v.30
Går in i vecka 30 i morgon också :)
v.30
Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn. Känner du oro inför förlossningen bör du ta upp det på MVC.
Kanske känner du att du vill spendera mer tid hemma nu i slutet av graviditeten.
Ditt barn väger ca 1,6 kg och är ungefär 27 cm långt från huvud till stjärt. Den tidiga kroppsbehåringen - lanugohår - börjar försvinna. Ibland kan fjuniga strån finnas kvar vid födseln, men de faller av under de första veckorna. Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern. Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare. En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.
29/11-2008
Jag är en ärlig människa, och jag tänker aldrig ändra mig när de gäller den saken, ärlighet kommer man längst på i livet blir så himmla mycket roligare att leva också! De som fåt mig till att va så är av de stora mistage jag en gång gjorde och de är oförlåtligt de som hände. Men de fick mig verkligen till att man ska leva ett ärligt liv och göra vad som är rätt. Och inte såra andra människor. Alla är värda att ha det bra, även fast man hata vissa människor men ett lyckligt liv ska alla va värda att ha!
29/11-2008
Jag är den jag är, mer kan inte jag göra!
Jag vet vad jag vill med mitt liv.
Jag har gjort mitt val i livet
Att bilda mig familj med tomas
och har man valt de gäller de att
ta ansvar över de man valt göra.
man kan inte komma och ongra sig nu.
De är lite försen tycker jag...
Jag kan inte göra mer, jag har de jag vill ha
och är överlycklig över de jag har nu, vill
inte ändra på nånting. klart de finns saker
som kan va bätre. men jag har dom människor
jag vill i mitt liv och är nöjd över de.
men jag kan bara prata för mig själv.
Jag vet vad jag vill med mitt liv.
Jag har gjort mitt val i livet
Att bilda mig familj med tomas
och har man valt de gäller de att
ta ansvar över de man valt göra.
man kan inte komma och ongra sig nu.
De är lite försen tycker jag...
Jag kan inte göra mer, jag har de jag vill ha
och är överlycklig över de jag har nu, vill
inte ändra på nånting. klart de finns saker
som kan va bätre. men jag har dom människor
jag vill i mitt liv och är nöjd över de.
men jag kan bara prata för mig själv.
28/11-2008
Sonja Aldén- Du Får Inte.
Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.
Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.
Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro
Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart
28/11-2008
Livet inte är de lätt. Tänk om alla människor skulle kunna tänka lika om vissa saker så skulle allt kunna va så mycket änklare. Jusst nu finns de 1000 miljarder tankar som snurar i mitt huvud. De största problemet är nog att ingenting är som de va för ett halvår sen. Gjorde ett stort val i vårat liv då och vi var så säkra på vad vi ville. Men nu verkar de bara vara jag som vet vad jag vill, jag vill precis samma sak som jag ville då. Fyfan så mycket alkohol kan förstöra för en människa.
Nu står jag här själv och de är bara jag som kämpar för att få allt att funka. :'( Livet har aldrig vart så jobbigt som de är nu.
När man välljer att skafa barn så gör man väll dels de med nån man ville dela livet med och hålla i hopp familjen. Inte skafar man väll barn med nån man tänkt dumpa... Och när man väljer att skafa barn så är man medveten om att man får ändra sit liv en hel del, de är inte bara jag och min partener man ska ta han om, man måste ofra lite av sig själv. Och göra allt för att barnet ska ha det bra också. Även fast vårat barn inte finns här ute hos oss än, så finns de annat som man lär börja orna nu, bara 10 veckor kvar. Och den största förändringen är att man måste börja planera saker och ting för att få allt att funka. De jobbiga är att papporna utveklas inte alls som mammorna gör, dom börjar först att utvecklas när barnet har kommit och dom ser att de verkligen finns en levande människa till. Men har man ett stökigt liv och inte kommer överens med sig själv redan nu när barnet inte är här, hur ska de då att gå att leva med sina problem och även ta ansvar för en annan människas liv. och har man ett barn är man skyldig att ge den en bra uppväxt och att barnet ska må bra..
Men man kan ju även skita i allt och inte bry sig och resonera så som att allt kommer gå bra när barnet är här och gå och tro att allt fixar sig av sig själv. Om inte jag skulle fixa allt vem skulle då göra de? Fy fan vad jag avgudar min styrka, jag har inte en anning vad jag får den ifrån jämt. men jag lyckas jämta ta mig igenom allt. Känns som att de nån gång måste ta stopp, man kan väll inte orka ta hur mycket skit som häls? De handlar ju om att ge och ta, jag ger och ger till alla mina nära och kära men fr aldrig lika mycket tillbaka.. Jag måste ju va nå alldelse exta som inte ger upp. kan ju faktist skryta om mitt ansvar jag tar. Vet ingen som tar ett sånt stort ansvar jag tar för allt. Men jag gör väll de för att jag vet att jag vill ge mitt barn den bästa uppväkt någonsin, vill kunna höra av mitt barn att hon/han är stolt över mig och älskar mig. Vill ju att mit barn verkligen ska se upp till mig, och va en mamma som finns för mitt barn. Ett barn som blir äldre undrar mycket om vad äns föräldrar gjorde och vad dom levde för liv under tiden barnet låg i magen iaf jag har vart nyficken på minna föräldrar vad dom levde för liv innan mig. och inte vill jag skämas över att beräta nåt för mitt barn, derför har jag valt att leva ett sånt liv jag kan va stolt över och kunna berätta grejer för mitt barn och va en bra förebild!
man kan helt änkelt inte ongra sig om att skafa barn, man har gjort ett val då gäller de väll att stå fast vid de!
Man är skyldig att ta ansvart och växa upp!
Nu står jag här själv och de är bara jag som kämpar för att få allt att funka. :'( Livet har aldrig vart så jobbigt som de är nu.
När man välljer att skafa barn så gör man väll dels de med nån man ville dela livet med och hålla i hopp familjen. Inte skafar man väll barn med nån man tänkt dumpa... Och när man väljer att skafa barn så är man medveten om att man får ändra sit liv en hel del, de är inte bara jag och min partener man ska ta han om, man måste ofra lite av sig själv. Och göra allt för att barnet ska ha det bra också. Även fast vårat barn inte finns här ute hos oss än, så finns de annat som man lär börja orna nu, bara 10 veckor kvar. Och den största förändringen är att man måste börja planera saker och ting för att få allt att funka. De jobbiga är att papporna utveklas inte alls som mammorna gör, dom börjar först att utvecklas när barnet har kommit och dom ser att de verkligen finns en levande människa till. Men har man ett stökigt liv och inte kommer överens med sig själv redan nu när barnet inte är här, hur ska de då att gå att leva med sina problem och även ta ansvar för en annan människas liv. och har man ett barn är man skyldig att ge den en bra uppväxt och att barnet ska må bra..
Men man kan ju även skita i allt och inte bry sig och resonera så som att allt kommer gå bra när barnet är här och gå och tro att allt fixar sig av sig själv. Om inte jag skulle fixa allt vem skulle då göra de? Fy fan vad jag avgudar min styrka, jag har inte en anning vad jag får den ifrån jämt. men jag lyckas jämta ta mig igenom allt. Känns som att de nån gång måste ta stopp, man kan väll inte orka ta hur mycket skit som häls? De handlar ju om att ge och ta, jag ger och ger till alla mina nära och kära men fr aldrig lika mycket tillbaka.. Jag måste ju va nå alldelse exta som inte ger upp. kan ju faktist skryta om mitt ansvar jag tar. Vet ingen som tar ett sånt stort ansvar jag tar för allt. Men jag gör väll de för att jag vet att jag vill ge mitt barn den bästa uppväkt någonsin, vill kunna höra av mitt barn att hon/han är stolt över mig och älskar mig. Vill ju att mit barn verkligen ska se upp till mig, och va en mamma som finns för mitt barn. Ett barn som blir äldre undrar mycket om vad äns föräldrar gjorde och vad dom levde för liv under tiden barnet låg i magen iaf jag har vart nyficken på minna föräldrar vad dom levde för liv innan mig. och inte vill jag skämas över att beräta nåt för mitt barn, derför har jag valt att leva ett sånt liv jag kan va stolt över och kunna berätta grejer för mitt barn och va en bra förebild!
man kan helt änkelt inte ongra sig om att skafa barn, man har gjort ett val då gäller de väll att stå fast vid de!
Man är skyldig att ta ansvart och växa upp!
27/11-2008
Usch, vet inte vad jag har för knäppa idier,Känner mig sliten och fett och äklig inte nöjd med nånting jusst nu.. Känns som att precis alla andra bara blit snyggare och snyggare och jag fulare och äkligare. Vet inte villka jag i gentligen hjämför mig med. Är ju bara nå duma idie jag har om att de är så. Tycker jag igentligen inte borde klaga, om man kolla på andra gravida kvinnor så är de många som gåt upp mycket i vikt, blivit lite muliga på resten av kroppen. själv har jag bara en mage som växer och en liten dubelhaka som börja komma. Finns en del som sakt att dom skulle kuna va gravid felera gånger om dom skulle ha set ut som mig. Men de många gör fel i tror jag är att dom säger att man ska äta för två, de behöver man inte alls. man ska äta som vanligt. Men att man kan äta tex tre mellan mål extra om dagen. man behöver inte överdriva med mat eller äta onytig mat i onödan.
Men när den lilla är här i gen så blir de nog att ta tag i lite serigösare tränning. och få lite fasta muskler och förhoppningsvis kuna tränna bort brösten lite om man har tur om inte annat så kanske man kan få dom lite fastare. som ni alla vet blir dom inte som dom var innan graviditeten. Men de är inte hella värden lite får man väll ofra. Man får ju ett underbart barn som kommer se upp till mig och tomas till 100% och vi kommer va dens favoriter. och den kommer va den bästa för oss också. De är inte långt kvar om man räknar efter. går in i v.30 nästa vecka allstå drygt 10 veckor kvar. De kommer gå fort. jag har inte vart ett dug orolig över nån ting, men börjar bli lite små närvös inför den stora dagen nu..
men vi kommer klara av de bra :)
Men när den lilla är här i gen så blir de nog att ta tag i lite serigösare tränning. och få lite fasta muskler och förhoppningsvis kuna tränna bort brösten lite om man har tur om inte annat så kanske man kan få dom lite fastare. som ni alla vet blir dom inte som dom var innan graviditeten. Men de är inte hella värden lite får man väll ofra. Man får ju ett underbart barn som kommer se upp till mig och tomas till 100% och vi kommer va dens favoriter. och den kommer va den bästa för oss också. De är inte långt kvar om man räknar efter. går in i v.30 nästa vecka allstå drygt 10 veckor kvar. De kommer gå fort. jag har inte vart ett dug orolig över nån ting, men börjar bli lite små närvös inför den stora dagen nu..
men vi kommer klara av de bra :)
26/11-2008
Vi var till barnmorskan idag, mäte magen och lyssna på hjärtljude. Magen har gåt ner till den normala kurvan igen, sist låg den längst upp på kurvan. Men de är helt normalt att den går ner. Den brukar kuna göra så i början. De är härligt att få lyssna på hjärtljude, de blir så mycket verkligare och man kan ta till sig bätre att de faktist finns nån där inne som kan va svårt att förstå i bland.De var underbart att se hur glad Tomas blev av att höra barnetshjärta slå. De var ett stort leende på läpparna :D Han såg verkligen lycklig ut och då blev jag bara ännu lyckligare och allt kände så jävla underbart jusst den stunden..
Och jag tror att lillen börjar höra och känna i gen min och tomas röst, i går låg vi och prata och då börja den lilla sparka och röra på sig för fullt, och hålde på en bra stund :D Tror den ville vissa att den också ville va me :)
25/11-2008
Fy så här dåligt har jag inte måt på länge, har verken sovit nåt i natt eller kunnat äta heller. de kommer komma upp dirkt. de är ett under om du kommer ut levande från maggen efter allt du fåt gå igenom med oss. känner mig som en usel mamma jusst nu, men de finns ingen glödje jusst nu för dig.
Jag valde att skafa dig och få uppfostra dig med din pappa. jag ville inte ha dig till värden om jag hade vetat att han skulle göra så här mot oss. för barn ska ha den bästa uppväxten och få leva med sina föräldrar. och de va jag och tomas överens om. så jag förstår verkligen ingenting vad som händer jusst nu. men jag tror din pappa är helt förvirad i sig själv. och efter olyckan har han gåt tillbaka i tiiden och fåt för sig en massa saker. som var från för och har svårt att minna saker sen han och jag träffades. de senaste året har han utveklas mycket och vallt att bilda familj med mig, han va hur glad som hälst över att få bli pappa och prata med alla om de och kunde absolut inte vara tyst om de som jag ville va i början. han börja redan beräta för folk innan vi helt visste att du fanns. vi vi mistänkte stark att du fanns där inne. när vi fick reda på att de va som vi mistänkte, så var de en del som försökte påverka oss att göra abort. men vi var fast besluta och kämpa imot alla och vissade vad vi ville. Men sen var ju din pappa med i en bilolycka och hans minne är inte alls som för och inte kännsler heller. han påstår sig nu inte vara mogen för att du ska komma säger han och lämnar mig själv med dig. de är tungt riktigt tungt jag tappa min livglädje totalt. ingenting känns viktigt. de är så jävla tragiskt, vet faktist inte vad jag ska ta mig till. du säger två olika saker ena sekunde har du kommit på att de är menningen att de ska va du och jag och de är ju så de ska va. men andra sekunder säger du att du inte vet.. jag blir galen av de. de va inte så här de skulle bli. du är dig inte densamma efter olyckan du har förändras på många olika sät. men jag accepterar den du är och jag älskar dig så jävla mycket, du är en underbar kille som jag ser upp till mycket. du är den jag vill dela resten av mitt liv me de kommer jag aldrig att ändra på. åå vi va ju så jävla lyckliga över allt innan olyckan och jag var bara ännu lyckligare nu efter olyckan också, de va nån menning med att du inte skulle försvina från oss tomas. de är en mening att vi ska va en familj.
De är väll helt normalt att stana upp och fundera över vad som ska hända och att man kanske är skraj, aldra häls när man är i våran ålder. och du har ju inte äns vart inär heten av att ta hand om barn. jag förstår att du kan känna en osäkerhet. men jag förstår inte att du funderar på att ge upp oss. Du verkade va så säker på vad du ville. Du gjorde dit val förut att stana hos mig och att vi skulle hålla i hopp och bilda familj. varför va allt så bra då. de va ju du som kom tillbaka till mig, du hade din chans att gå då. men valde att va me mig. åå vad jag bara vill få allt att funka igen.
Jag älskar dig, låt allt bli bra igen och hitta tllbaka till våran familj....
Jag valde att skafa dig och få uppfostra dig med din pappa. jag ville inte ha dig till värden om jag hade vetat att han skulle göra så här mot oss. för barn ska ha den bästa uppväxten och få leva med sina föräldrar. och de va jag och tomas överens om. så jag förstår verkligen ingenting vad som händer jusst nu. men jag tror din pappa är helt förvirad i sig själv. och efter olyckan har han gåt tillbaka i tiiden och fåt för sig en massa saker. som var från för och har svårt att minna saker sen han och jag träffades. de senaste året har han utveklas mycket och vallt att bilda familj med mig, han va hur glad som hälst över att få bli pappa och prata med alla om de och kunde absolut inte vara tyst om de som jag ville va i början. han börja redan beräta för folk innan vi helt visste att du fanns. vi vi mistänkte stark att du fanns där inne. när vi fick reda på att de va som vi mistänkte, så var de en del som försökte påverka oss att göra abort. men vi var fast besluta och kämpa imot alla och vissade vad vi ville. Men sen var ju din pappa med i en bilolycka och hans minne är inte alls som för och inte kännsler heller. han påstår sig nu inte vara mogen för att du ska komma säger han och lämnar mig själv med dig. de är tungt riktigt tungt jag tappa min livglädje totalt. ingenting känns viktigt. de är så jävla tragiskt, vet faktist inte vad jag ska ta mig till. du säger två olika saker ena sekunde har du kommit på att de är menningen att de ska va du och jag och de är ju så de ska va. men andra sekunder säger du att du inte vet.. jag blir galen av de. de va inte så här de skulle bli. du är dig inte densamma efter olyckan du har förändras på många olika sät. men jag accepterar den du är och jag älskar dig så jävla mycket, du är en underbar kille som jag ser upp till mycket. du är den jag vill dela resten av mitt liv me de kommer jag aldrig att ändra på. åå vi va ju så jävla lyckliga över allt innan olyckan och jag var bara ännu lyckligare nu efter olyckan också, de va nån menning med att du inte skulle försvina från oss tomas. de är en mening att vi ska va en familj.
De är väll helt normalt att stana upp och fundera över vad som ska hända och att man kanske är skraj, aldra häls när man är i våran ålder. och du har ju inte äns vart inär heten av att ta hand om barn. jag förstår att du kan känna en osäkerhet. men jag förstår inte att du funderar på att ge upp oss. Du verkade va så säker på vad du ville. Du gjorde dit val förut att stana hos mig och att vi skulle hålla i hopp och bilda familj. varför va allt så bra då. de va ju du som kom tillbaka till mig, du hade din chans att gå då. men valde att va me mig. åå vad jag bara vill få allt att funka igen.
Jag älskar dig, låt allt bli bra igen och hitta tllbaka till våran familj....
24/11-2008
Vet du hur ofta jag tänker på dig?
att du dagarna i ända finns i tankarna hos mig.
Vet du hur söt du är när du ler.
att jag smygtittar på dig när du inte ser.
Vet du att jag älskar att höra ditt skratt.
att jag drömmer om dig varje natt.
Vet du hur söt du är när du är sur och tvär.
att jag alltid vill vara där du är.
Vet du att jag tycker om ditt sätt att gå.
att jag önskar att det kunde bli vi två
för resten av livet.
Vet du att... jag älskar dig
mer än allt annat!
du är den ända som existerar för mig!
utan dig är jag absolut ingenting, du gör mig
så levande. och du ger mig en sån livs kraft,
till att orka me allt. du är absolut de bästa som hänt mig.
låt de aldrig ta slut...
24/11-2008
helt otroligt hur du ligger där inne och växer, tror du har växt på dig från i går kväll tills nu i kväll. de både känns och syns att den blivit störe sen i går bara :)
Vecka 29
Nattsömnen påverkas allt mer av graviditeten. Vissa sover gott, men många är uppe både en och två gånger varje natt för att kissa, dricka eller äta något. Många drömmer mycket. Det kan vara mardrömmar och drömmar om framtiden. Vadkramper och svårigheter att finna en skön ställning bidrar till att man sover sämre och man kan behöva komplettera med att vila lite grand även på dagen.
När man är gravid är det lätt att få vidskepliga tankar som gör att man inte helt vågar glädjas inför barnet utan är rädd att ta ut glädjen i förskott.
Barnet är tillräckligt stort för att kunna sparka på revbenen och även slå mot urinblåsan. Vissa barn kan sparka så hårt att man blir öm under revbenen. Ännu behöver barnet inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge.
24/11-2008
Så här ska det inte vara, de va inte de här vi låvade varandra. Att skafa barn är ett enormt ansvar och som färälder är man skyldig att ta de ansvaret och ge barnet den bästa uppväxten!
Så här vill inte jag ha mitt liv, de finns absolut ingen menning med det nu :'(
du och jag och lillen va det ju.
men jag hade tydligen helt fel, är jag så lurad som går på allt du sa till mig?
fanfan, skulle kuna göra vad som hälst för att få försvina från den här rutna
stunden i mitt liv. jag och lillen är själv nu. de är en fruktansvärd smärta för mig.
jag vill inte va själv, jag vill dela de med dig tomas. fyfan vad jag inte klarar av de här.
Så här vill inte jag ha mitt liv, de finns absolut ingen menning med det nu :'(
du och jag och lillen va det ju.
men jag hade tydligen helt fel, är jag så lurad som går på allt du sa till mig?
fanfan, skulle kuna göra vad som hälst för att få försvina från den här rutna
stunden i mitt liv. jag och lillen är själv nu. de är en fruktansvärd smärta för mig.
jag vill inte va själv, jag vill dela de med dig tomas. fyfan vad jag inte klarar av de här.
21/11-2008
Sat och kolla på begravningsdekorationer i skolan idag,
och jag hitta dom här korten,
och jag tycker de ser ut att ha vart en väldigt fin och vaker begravning..
Roshjärtat tycker jag var mycket vakert. Bland de finnaste jag set.
Tänk så lite blommor kan piga upp livet, iaf för mig.
Tycker verkligen att de är så vaker och finnt med blommor.
och jag hitta dom här korten,
och jag tycker de ser ut att ha vart en väldigt fin och vaker begravning..
Roshjärtat tycker jag var mycket vakert. Bland de finnaste jag set.
Tänk så lite blommor kan piga upp livet, iaf för mig.
Tycker verkligen att de är så vaker och finnt med blommor.
21/11-2008
Ibland blir jag förvånad över mig själv, hur orkar jag hela tiden leva livet och ta mig igenom precis allt utan att ge upp nån gång...? De som vart på sistonde är att en del människor hållt på och lakt sig i mitt liv eller rättare sakt vårat liv för jag lever inte själv längre jag delar mit liv med tomas och snart vårat blivande barn som är påväg.
Jag har förberet mig på att de hela inte är slut än och de hade jag rätt om, klart man ska få höra nåt nytt och jag tror inte de är slut på att få höra saker ni gjort heller.
Som ni håller på och går in i vårat liv, haden ni brytit i hopp om nån gjort nåt liknande mot er. För de är fan inte normal betende. Man går inte in och styr i andras liv eller familjer!
Saker förändras, man kan inte stå och stampa på sama stäle i livet man måste utväklas och våga göra ny saker.
Har man valt att skafa barn, så kan man inte bara tänka på sig själv, allt färändrad och man måste göra sker som är bäst för barnet och familjen!
Jag har förberet mig på att de hela inte är slut än och de hade jag rätt om, klart man ska få höra nåt nytt och jag tror inte de är slut på att få höra saker ni gjort heller.
Som ni håller på och går in i vårat liv, haden ni brytit i hopp om nån gjort nåt liknande mot er. För de är fan inte normal betende. Man går inte in och styr i andras liv eller familjer!
Saker förändras, man kan inte stå och stampa på sama stäle i livet man måste utväklas och våga göra ny saker.
Har man valt att skafa barn, så kan man inte bara tänka på sig själv, allt färändrad och man måste göra sker som är bäst för barnet och familjen!
21/11-2008
Ojojoj vad tiden går fort snart är de februari och de är dax, allt kommer bli till verklighet. De är inte bara en dröm längre. Tankarna börjar komma mer och mer om allt som ska hända. Har går så långt att jag va inne på hur ska jag klara av allt de här, men jag kom på mig själv och sate stopp för den tanken. För jag vet att jag kommer klara de här och jag är inte själv om de häler har ju faktist Tomas också, de är ju inte bara jag som ska ha barn vi är ju faktist två om den saken.
Många äldre som frågar om man mår bra verkligen. Och jag har i stortsät måt bra igenom hela graviditeten hitils. Jag tror de hela hänger mycket på vad man har för instälning. Jag tar dagen som den kommer och går inte och grublar över hur saker kommer bli och tar dagen utefrån vad man är på för humör.
Och otroligt nog var de länge länge sen jag måde så bra som jag gör nu och lycklig är jag också :)
Mycket derför att jag börja leva efter att jag ta dagen som den är och försöker tavara på den.
Och konstig vore väll om jag inte var lycklig nu. Jag var så nära att mista den jag håller käras
men en kämpe som han är så kämpar han och inte ger upp. Och de tar jag verkligen vara på
att jag verkligen har han vid min sida, utan tomas vet jag inte hur mitt liv skulle se ut. Och sen
de han och jag väntar på, vårat barn :) De kan inte bli bätre...
Många äldre som frågar om man mår bra verkligen. Och jag har i stortsät måt bra igenom hela graviditeten hitils. Jag tror de hela hänger mycket på vad man har för instälning. Jag tar dagen som den kommer och går inte och grublar över hur saker kommer bli och tar dagen utefrån vad man är på för humör.
Och otroligt nog var de länge länge sen jag måde så bra som jag gör nu och lycklig är jag också :)
Mycket derför att jag börja leva efter att jag ta dagen som den är och försöker tavara på den.
Och konstig vore väll om jag inte var lycklig nu. Jag var så nära att mista den jag håller käras
men en kämpe som han är så kämpar han och inte ger upp. Och de tar jag verkligen vara på
att jag verkligen har han vid min sida, utan tomas vet jag inte hur mitt liv skulle se ut. Och sen
de han och jag väntar på, vårat barn :) De kan inte bli bätre...
20/11-2008
finns inge finnare än blommor...
13/11-2008
Den här veckan tycker jag har var en bra vecka, har vart på rätt bra humör hela veckan men dock lite trött, jag har inte kännt av nå speciellt av min graviditet, men den här veckan börjar jag verklgen känna av det i kroppen, lite rygg ont och trött i kroppen. Men rygg verken tror jag mesta dels beror på att jag har fåt såna stora bröst, jag förstår inte hur dom kan ha blivit så stora. Usch vad jag vill bli av med dom, bara i vägen och gör att man får ont i ryggen. Många tjejer som säger att dom är avensjuka och vill ha störe bröst, jag tycker ni ska va glada som har lite mindre. dom är bara i vägen tycker jag iaf och svårt att köppa kläder är de också, om man har normal kropp och ett par jätte bröst till de!
Lillen sparkar för fullt och vänder och vrider på sig kan man känna, mesta dels ligger den och sparkar mot höger sida och upp mot revbenen, villket kan bli jobbigt när den gör de längre stunder.
Många som börja frågat om jag inte börjar bli nervös för förlosningen, mitt svar är nej de är jag faktist inte. Känner mig ganska så lugn inför de än iaf. Tror de är för att de finns en annan som orovar sig en del inför de, tomas och på nåt konstigt viss blir jag lugnt för att han är så orolig. De känns som att de bara är onödigt att gå och orova sig inför de nu, och när de är dax så kommer barnet ut på ett eller annat set ut kommer ska den. Och alla pratar om att det är en sån smärta, men varför gå och orova sig för de nu. Och jag tror att om man går och redan börjar grubla över de reda nu och man kommer dit och bara tänker nej jag vill inte de kommer göra så ont, så tror jag bara de kommer bli en störe smärta. Jag är en sån som lever för de som är här och nu går inte och grublar över saker som ska hända länge fram. Klart man kan tänka på de nån gån i bland men, inte är de så ofta. Tycker man ska leva här och nu och tavara på de man har jusst nu. För de är mycket som kan ändras fort. Nu är de bara njuta av den underbara magen som växer och alla sparkar man får. Vem vet, kanske kommer jag inte få fler barn så derbör ska man verkligen njuta av den här tiden. Men naturligt viss hoppas jag på att jag kommer få fler barn längre fram och att det är med Tomas. För alla vill väll ha syskon.
<3
<3
<3
Lillen sparkar för fullt och vänder och vrider på sig kan man känna, mesta dels ligger den och sparkar mot höger sida och upp mot revbenen, villket kan bli jobbigt när den gör de längre stunder.
Många som börja frågat om jag inte börjar bli nervös för förlosningen, mitt svar är nej de är jag faktist inte. Känner mig ganska så lugn inför de än iaf. Tror de är för att de finns en annan som orovar sig en del inför de, tomas och på nåt konstigt viss blir jag lugnt för att han är så orolig. De känns som att de bara är onödigt att gå och orova sig inför de nu, och när de är dax så kommer barnet ut på ett eller annat set ut kommer ska den. Och alla pratar om att det är en sån smärta, men varför gå och orova sig för de nu. Och jag tror att om man går och redan börjar grubla över de reda nu och man kommer dit och bara tänker nej jag vill inte de kommer göra så ont, så tror jag bara de kommer bli en störe smärta. Jag är en sån som lever för de som är här och nu går inte och grublar över saker som ska hända länge fram. Klart man kan tänka på de nån gån i bland men, inte är de så ofta. Tycker man ska leva här och nu och tavara på de man har jusst nu. För de är mycket som kan ändras fort. Nu är de bara njuta av den underbara magen som växer och alla sparkar man får. Vem vet, kanske kommer jag inte få fler barn så derbör ska man verkligen njuta av den här tiden. Men naturligt viss hoppas jag på att jag kommer få fler barn längre fram och att det är med Tomas. För alla vill väll ha syskon.
<3
<3
<3
11/11-2008
Nu har du kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Din mage är nu ganska framträdande, men storleken beror också på din kroppsbyggnad, längd, vikt samt om du fött barn tidigare. Ytterligare en faktor som spelar in är mängden fostervatten. Mammans vikt ökar och den kommer att göra så fram till graviditetsvecka 36. Det kan vara dags att handla saker till barnet, eftersom det förmodligen ganska snart blir besvärligt att gå och handla.
Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade.
Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.
Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade.
Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.
9/11-2008
ussch vad jag längtar tills man kan flytta hemmifrån och vi kan få vårt eget, styra över allt själv. merker redan nu hur svårt de är att bo hemma. man stör sig på varandra allt för mycket. men tomas och jag håller på och bidar våran familj och vill ha saker på vårt viss. vi är inga små barn vi börjar kunna stå på våra ben och ta hand om oss själva. och när man kan de är de inte meningen att man ska bo hemma. alla vill ju ha sit på sit eget sät och sköta saker som man vill! alla vill ju ha sit eget och ha de på ett speciellt sät. när man vart mindre har man inte bryt sig om saker som man gör nu.
de som gäller är väll att bli klar med skolan så fort som möjligt så man har en utbildning och betyg i kärnämnena. har gåt och fundera på hur jag ska göra med skolan under tiden jag är mammaledig, och jag trode jag hade bestämt mig för att skita i skolan helt under den tiden. men i gentligen kanske de är bäst att plugga lite hemma med kärnämnena när man har tid och ork, få se har inte bestämt mig helt än hur de blir. vill ju ge mitt barn så mycket tid som möjligt, de går så fruktansvärt fort när dom är små och man kommer alldrig kunna uppleva den tiden i gen.
Ikväll har de bara vart en skit kväll, skulle bara villja läga mig ner och gråta, hormonerna börjar spöka. jag har ju inte haft problem med nå störe under graiditeten inget jag ska klaga över iaf. men den här veckan har jag börja känna av rygen och blir lätt gråtfärdig av ingenting. och de tycker jag är jobbigt, jag är inte den som har börja grina va små saker innan.
De här att jag blir gråtfärdig lätt har jag kännt av länge att jag har haft lättare till, men jag har försökt hålt det innom mig så mycket jag bara kan, och för att jag vill va stark föt tomas och kunna stöta han så mycket jag bara kan. Men är man ledsen så är man och idag kunde jag inte hålla allt innom mig längre bara. men jag tar nya tag´, grinar av mig allt jusst nu. sen är de bara ta nya tag. jag ger iaf aldrig upp.
Lillen har vart lugn ett tag med sparkandet, men nu under helgen har den börja kommit i gång i gen med de, har sparkat väldigt ofta under hela helgen, men de är bara mysigt och aldra hälst när tomas läger sin hand på magen och känner också, de är så mysig kännsla alla tre är samlade och känner av varandra. jag kan bara tänka mig hur jag kommer kännan första gången när tomas och jag får se vårat vackra barn, alla tre samlade, jag kommer storböla den stunden, men de kommer bara vara glödjetårar. fy vilken lycka jag känner över oss tre. ska bli så underbart när du kommer ut till oss :D all kärlek till dig och tomas <3
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket Tomas,
du är absolut de bästa som hänt mig <3
Och jag hoppas vi kommer få leva ett långt liv i hopp.
För de finns inge bätre än att ha dig vid min sida,
du är den som ger mig kärlek och gör mig stark.
jag gör allt för att vi ska ha det bra.
de som gäller är väll att bli klar med skolan så fort som möjligt så man har en utbildning och betyg i kärnämnena. har gåt och fundera på hur jag ska göra med skolan under tiden jag är mammaledig, och jag trode jag hade bestämt mig för att skita i skolan helt under den tiden. men i gentligen kanske de är bäst att plugga lite hemma med kärnämnena när man har tid och ork, få se har inte bestämt mig helt än hur de blir. vill ju ge mitt barn så mycket tid som möjligt, de går så fruktansvärt fort när dom är små och man kommer alldrig kunna uppleva den tiden i gen.
Ikväll har de bara vart en skit kväll, skulle bara villja läga mig ner och gråta, hormonerna börjar spöka. jag har ju inte haft problem med nå störe under graiditeten inget jag ska klaga över iaf. men den här veckan har jag börja känna av rygen och blir lätt gråtfärdig av ingenting. och de tycker jag är jobbigt, jag är inte den som har börja grina va små saker innan.
De här att jag blir gråtfärdig lätt har jag kännt av länge att jag har haft lättare till, men jag har försökt hålt det innom mig så mycket jag bara kan, och för att jag vill va stark föt tomas och kunna stöta han så mycket jag bara kan. Men är man ledsen så är man och idag kunde jag inte hålla allt innom mig längre bara. men jag tar nya tag´, grinar av mig allt jusst nu. sen är de bara ta nya tag. jag ger iaf aldrig upp.
Lillen har vart lugn ett tag med sparkandet, men nu under helgen har den börja kommit i gång i gen med de, har sparkat väldigt ofta under hela helgen, men de är bara mysigt och aldra hälst när tomas läger sin hand på magen och känner också, de är så mysig kännsla alla tre är samlade och känner av varandra. jag kan bara tänka mig hur jag kommer kännan första gången när tomas och jag får se vårat vackra barn, alla tre samlade, jag kommer storböla den stunden, men de kommer bara vara glödjetårar. fy vilken lycka jag känner över oss tre. ska bli så underbart när du kommer ut till oss :D all kärlek till dig och tomas <3
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket Tomas,
du är absolut de bästa som hänt mig <3
Och jag hoppas vi kommer få leva ett långt liv i hopp.
För de finns inge bätre än att ha dig vid min sida,
du är den som ger mig kärlek och gör mig stark.
jag gör allt för att vi ska ha det bra.
9/11-2008
Kärlek <3
de här var runt v.18 och man tyckte då att man börja få mage,
men de är ingenting i mot hur magen ser ut nu i v.26.
de här var runt v.18 och man tyckte då att man börja få mage,
men de är ingenting i mot hur magen ser ut nu i v.26.
8/11-2008
Var hos barnmorskan i tisdags och allt såg bra ut :) Tyckte jag hade stor mage för att vara i vecka 26, låg högt i kurvan man mäter i. Hon tyckte även att jag skulle börja äta järntableter nu och börja lite försiktigt med det. Men för övrigt mår jag bara bra :) och lillen me :)
<3
<3
2/11-2008
Tomas du är fruktansvärt älskad av mig,
och du är de bästa som hänt mig.
Du är en underbar person.
Och vad jag hoppas på är att få dela mitt liv med dig.
Vi har valt att bilda familj,
och den vill jag absolut inte sära på!
Men de är vad jag känner.
Du ska iaf aldrig tveka på min kärlek till dig.
Jag älskar dig fruktansvärt mycket <3
2/11-2008
Jag är den jag är, mer kan inte jag göra än att vara mig själv!
Och jag stor trivs faktist också med att vara mig!
Jag vet vart jag har mig och jag vet vad jag går för!
Och jag vet precis vad jag vill med mitt liv.
Många som underar över, hur man kan välja att skafa barn i min ålder, många tycker man inte får va med om "dom bästa åren i ens liv" att man är ung och ska få uppleva livet, festa, va med kompisar, gå klart skolan och så vidare!
Jag känner absolut inte att jag går miste om nånting. Festa och sånt är väl de man mest får läga åt sidan, och de gör jag mer än gärna för mitt barn jag vill tavara på tiden när mitt barn är litet, vad handlar de om då, dom växer ju så fort och jag vill va med och fälja den i sin uppväxt. Och festa tycker jag om men de där med alkoholen har aldrig vart min grej, de klarar jag mig så bra utan. Jag har valt att hålla mig i från de, de vi 16 års ålder jag börja prova på de, och de gjorde jag gåt och väl i ett års tid så de räker för mig i flera år fram över. Och på sistonde om man kollar på alla runt om kring så förstör alkoholen bara så otroligt mycket, att jag fåt nog av den nu. är man så mogen att börja dricka inom 18 års ålder så bevisa då det också, att ni kan hantera er själva med alkohol i kroppen!
Och om de skulle va så att man nån gån vill festa lite med kompisar så finns de en pappa också som kan va hemma och ta hand om sit barn, eller att man skafar barnvakt, finns många som ställer upp på det!
Och de med kompisar, man kommer inte kuna ha lika mycket kontakt med dom som innan kanske, men nog finns de tid till dom också. och min skolgång kommer jag kunna gå klart efter att jag vart mamma ledig. Jag är 17 år och har hela mitt liv fram för mig bara de att jag kommer ha ett underbart barn också och ta hand om, jag kommer kuna leva med mitt barn länge. Och ända sen jag fick veta att jag va gravid har jag aldrig tvekat på nånting om att jag gjort fel val. Jag vet att vi gjorde de rätta valet. Jag vet att de här är vad jag verkligen vill. Jag bara längtar så mycket nu tills du är här hoss oss och jag kan få ta hand om dig. Jag kommera aldrig att svika dig en sekund. Jag är beräd att "ofra" mycket för dig, jag kommer gör allt jag kan för att du ska få en bra uppväxt. De är så fruktansvärt viktigt att ha en tryg uppväxt! Älskar dig min lilla plutt <3
Och jag stor trivs faktist också med att vara mig!
Jag vet vart jag har mig och jag vet vad jag går för!
Och jag vet precis vad jag vill med mitt liv.
Många som underar över, hur man kan välja att skafa barn i min ålder, många tycker man inte får va med om "dom bästa åren i ens liv" att man är ung och ska få uppleva livet, festa, va med kompisar, gå klart skolan och så vidare!
Jag känner absolut inte att jag går miste om nånting. Festa och sånt är väl de man mest får läga åt sidan, och de gör jag mer än gärna för mitt barn jag vill tavara på tiden när mitt barn är litet, vad handlar de om då, dom växer ju så fort och jag vill va med och fälja den i sin uppväxt. Och festa tycker jag om men de där med alkoholen har aldrig vart min grej, de klarar jag mig så bra utan. Jag har valt att hålla mig i från de, de vi 16 års ålder jag börja prova på de, och de gjorde jag gåt och väl i ett års tid så de räker för mig i flera år fram över. Och på sistonde om man kollar på alla runt om kring så förstör alkoholen bara så otroligt mycket, att jag fåt nog av den nu. är man så mogen att börja dricka inom 18 års ålder så bevisa då det också, att ni kan hantera er själva med alkohol i kroppen!
Och om de skulle va så att man nån gån vill festa lite med kompisar så finns de en pappa också som kan va hemma och ta hand om sit barn, eller att man skafar barnvakt, finns många som ställer upp på det!
Och de med kompisar, man kommer inte kuna ha lika mycket kontakt med dom som innan kanske, men nog finns de tid till dom också. och min skolgång kommer jag kunna gå klart efter att jag vart mamma ledig. Jag är 17 år och har hela mitt liv fram för mig bara de att jag kommer ha ett underbart barn också och ta hand om, jag kommer kuna leva med mitt barn länge. Och ända sen jag fick veta att jag va gravid har jag aldrig tvekat på nånting om att jag gjort fel val. Jag vet att vi gjorde de rätta valet. Jag vet att de här är vad jag verkligen vill. Jag bara längtar så mycket nu tills du är här hoss oss och jag kan få ta hand om dig. Jag kommera aldrig att svika dig en sekund. Jag är beräd att "ofra" mycket för dig, jag kommer gör allt jag kan för att du ska få en bra uppväxt. De är så fruktansvärt viktigt att ha en tryg uppväxt! Älskar dig min lilla plutt <3
1/11-2008
Magen växer och vi som färäldrar växer med den tror jah man kan säga, jag innsåg för länge sen hur allt kommer bli och vilken omstälning de är i livet. Och jag tror Tomas börjar komma på dom sakerna allt mer nu. Efter varge gång han set bebisen sparkat eller han känt sparkarna själv, så ser man hur mycket han växer sig in i papparolen :) Jag vet att han kommer bli en underbart bra pappa :) och vi två tillsammans kommer bli två bra färäldrar de är jag säker på.
Gud så tiden går fort, fatta att vi snart är i februari och den lilla vi har gåt och väntat på kommer finnas här hos oss :)
Kommer i håg när vi fick reda på att jag va gravid och vi bestämde oss för hur vi skulle göra, tyckte man de skule bli en evighet att gå och vänta i 9 månader, men nu i efter hand så uppskatar jag att de är i 9 månader man ska vänta, man hinner förbereda sig på vad som ska hända. Och fixa saker som ska fixas.
Jag hsr bara haft problem med småsaker under hela graviditeten hitils, inget jag har lidit av och behöft klagat över. Men den här veckan börjar de verkligen kännas i kroppen att man är gravid, iriterad över småsaker, lätt för att börja gråta, tycker inte alls om sånt mat man tyckt om tidigare och i natt hade jag så svårt att komma till ro när jag skulle sova, vakna man inte av att behöva springa och kissa så va de för att man låg så obekvämt eller att den lilla låg och sparka, den har en väldig kraft. tror den minsan är en bestämd liten tjej där inne. Ska bli så roligt att se vad den har för personlighet sen. Jag tror iaf att de är en mycket bestämt liten tjej som de verkar nu iaf. Ska göra sig hörd genom alla desa sparkar, de är många per dag. men inte är de konstig om de är så, ska väll brås på pappa sin :P
Idag känns livet bara så jävla underbart :D
Gud så tiden går fort, fatta att vi snart är i februari och den lilla vi har gåt och väntat på kommer finnas här hos oss :)
Kommer i håg när vi fick reda på att jag va gravid och vi bestämde oss för hur vi skulle göra, tyckte man de skule bli en evighet att gå och vänta i 9 månader, men nu i efter hand så uppskatar jag att de är i 9 månader man ska vänta, man hinner förbereda sig på vad som ska hända. Och fixa saker som ska fixas.
Jag hsr bara haft problem med småsaker under hela graviditeten hitils, inget jag har lidit av och behöft klagat över. Men den här veckan börjar de verkligen kännas i kroppen att man är gravid, iriterad över småsaker, lätt för att börja gråta, tycker inte alls om sånt mat man tyckt om tidigare och i natt hade jag så svårt att komma till ro när jag skulle sova, vakna man inte av att behöva springa och kissa så va de för att man låg så obekvämt eller att den lilla låg och sparka, den har en väldig kraft. tror den minsan är en bestämd liten tjej där inne. Ska bli så roligt att se vad den har för personlighet sen. Jag tror iaf att de är en mycket bestämt liten tjej som de verkar nu iaf. Ska göra sig hörd genom alla desa sparkar, de är många per dag. men inte är de konstig om de är så, ska väll brås på pappa sin :P
Idag känns livet bara så jävla underbart :D
