26/2-2009
Idag har det vart en bra dag, det var länge sen :) Dagen starta med en långpromedanr runt om i bjk med syster och hennes kompis. Sedan till affärn och köppa lite "frukost" och hem till tomas och malin och äta med dom. Efter en stund kom öven moas pappa Tomas och vi begav oss vidare hemmot efter en stund, mycket mysigt :) Sedan har jag fåt sovit en hel del idag,, hur skönt som hälst. vaknade utvilad och på bra humör, ammade moa sedan fick moster ta hand om henne och jag gjorde mat åt oss. Och nu siter jag och väntar på att Malin och Tomas ska komma och hämta upp oss så ska vi bege oss till bälinge en liten stund..
I morgon ska Moa vägas i gen och jag hoppas verkligen hon har fortsat gå upp i vikt..
Ha en trevlig kväll gott folk :)
I morgon ska Moa vägas i gen och jag hoppas verkligen hon har fortsat gå upp i vikt..
Ha en trevlig kväll gott folk :)
26/2-2009
Ja ni, livet rullar på sakta men säkert.. Min lilla Moa börjar iaf gå upp i vikt nu när hon fåt matersätning också. Det var en stor lättnat att hon börjar gå upp nu i gen. Och hon mår bara bra och hon är värkligen så snäll, vet inte hur jag hade orkat annars det underlättar mycket att hon är så snäll och sover om nätterna nu. Men det kan ju vända över en natt men jag hoppas hon alltid kommer vara så här snäll. Hon är den bästa och jag skulle inte klara en dag utan henne för hon är så underbar, och det finns inge bätre än när hon är nöjd och bara ligger och myser med mig. jag är så fruktansvärt stolt över min lilla dotter hon är världens finaste lilla tjej som jag älskar väldigt mycket :) <3
Jag älskar dig Moa! Och jag är så fruktansvärt stolt över dig och så lycklig
över att de är jag och Tomas som skapat dig, du är verkligen bara nånting från
mig och Tomas. Våran aldeles egna dotter.. Jag har inte riktigt förståt att du är mitt
aldeles egna barn, det känns lite overkligt att jag har ett aldeles eget barn som jag
alltid kommer ha nu och för alltid och som jag ska uppfostra tillsammans med din far.
Men för varge dag som går så får jag bara starkare kännsler för dig och verkligen inser
att det här är på riktigt. Litte läskit att man har så stort ansvar för en annan människa,
tidigare har det bara vart mig själv jag haft att ta hand om och jag har istortsät gjort
vad jag kännt för. Det går inte riktigt nu, nu är det mig själv och dig jag har ansvar över
och ta hand om mig själv och även Moa. Det är en stor förändring, men jag trivs och
för varge dag som går så kommer jag mer och mer in i mammarolen..
Jag älskar dig Moa! Och jag är så fruktansvärt stolt över dig och så lycklig
över att de är jag och Tomas som skapat dig, du är verkligen bara nånting från
mig och Tomas. Våran aldeles egna dotter.. Jag har inte riktigt förståt att du är mitt
aldeles egna barn, det känns lite overkligt att jag har ett aldeles eget barn som jag
alltid kommer ha nu och för alltid och som jag ska uppfostra tillsammans med din far.
Men för varge dag som går så får jag bara starkare kännsler för dig och verkligen inser
att det här är på riktigt. Litte läskit att man har så stort ansvar för en annan människa,
tidigare har det bara vart mig själv jag haft att ta hand om och jag har istortsät gjort
vad jag kännt för. Det går inte riktigt nu, nu är det mig själv och dig jag har ansvar över
och ta hand om mig själv och även Moa. Det är en stor förändring, men jag trivs och
för varge dag som går så kommer jag mer och mer in i mammarolen..
25/2-2009
Livet är inte alltid så lätt..
Men det går oftast bara man vill..
25/2-2009
<3
23/2-2009
Livet börjar sakta men säker att rulla på.. Jusst nu består minna dagar av att amma, sova, äta och om man orkar ta sig ut på en promenad. Och jusst nu får jag springa till vårdcentralen en gång om dagen också för lilla Moa har gåt ner i vikt en hel del, inte alls bra. Så idag börja jag med matersätning. Så i morgon när hon ska vägas hoppas jag på att hon har gått upp i vikt. Moa är en väldigt snäll liten bebis och de hoppas jag hon tänkt fortsäta att vara. För jusst nu är det slitit och jag är ganska så trött, så det underlättar mycket att hon är så snäll så jag kan villa i mellan åt.
Många som är nyfickna på hur förlossningen var. Och den gick så himmla bra. Verkarna börja komma vi 23 tiden den 10/2, och jag gick hela natten här hemma framot och tillbaka, kunde inte sita inte ligga ingenting, hade en sån fruktansvärd ryggvärk. Sen vi 8 tiden den 11/2 så brött jag i hopp och börja grina, hade då gott hela natten utan att sova så jag var så slut och jag började då inbila mig att det inte var nå riktiga verkar. Men mamma tyckte att vi då skulle åka in, och på vägen in så sa jag till mamma att jag var säker på att vi skulle få åka hem i gen, för allting lugnade ner sig påvägen in till sjukhuset. När vi kom in då möte jag upp tomas där och vi gick in tillsammans och fick komma in direkt och blev undersökt. var då öppen 6 cm när jag kom in och klockan var då 9. Sen fick vi ett rum och jag fylde i lite papper och efter en stund fick jag en rygbedövning, det sved som bara den. Men det hjälpte iaf. sen vi 10 blev jag undersökt i gen och var öppen 8cm och då tog jag en liten promenad där innte för att skynda på det hella, hade ingen smärta enså länge. Sen bestämde dom sig för att ta hål på hinnan så vattet skulle gå vi 11 och efter de så gick allt så fort. klockan 12.05 låg hon på mitt bröst, en underbar kännsla..
Många som är nyfickna på hur förlossningen var. Och den gick så himmla bra. Verkarna börja komma vi 23 tiden den 10/2, och jag gick hela natten här hemma framot och tillbaka, kunde inte sita inte ligga ingenting, hade en sån fruktansvärd ryggvärk. Sen vi 8 tiden den 11/2 så brött jag i hopp och börja grina, hade då gott hela natten utan att sova så jag var så slut och jag började då inbila mig att det inte var nå riktiga verkar. Men mamma tyckte att vi då skulle åka in, och på vägen in så sa jag till mamma att jag var säker på att vi skulle få åka hem i gen, för allting lugnade ner sig påvägen in till sjukhuset. När vi kom in då möte jag upp tomas där och vi gick in tillsammans och fick komma in direkt och blev undersökt. var då öppen 6 cm när jag kom in och klockan var då 9. Sen fick vi ett rum och jag fylde i lite papper och efter en stund fick jag en rygbedövning, det sved som bara den. Men det hjälpte iaf. sen vi 10 blev jag undersökt i gen och var öppen 8cm och då tog jag en liten promenad där innte för att skynda på det hella, hade ingen smärta enså länge. Sen bestämde dom sig för att ta hål på hinnan så vattet skulle gå vi 11 och efter de så gick allt så fort. klockan 12.05 låg hon på mitt bröst, en underbar kännsla..
21/2-2009
Älskade lilla barn, du är underbar <3
21/2-2009
Älskade lilla barn, du är underbar <3
18/2-2009
I går ran allting bara över mig,
och jag kunde inte hålla allt innom mig längre.
Jag bröt fulständigt i hopp i gen.
Jag vill ha ett slut och att allt ska kuna bli bra,
det kommer aldrig kuna bli så bra som jag vill.
Allt är förstört :'( Våran familj är splitrad.
Nu är jag så illa tvungen att inse hur allting är,
det gör för jävla ont...
Vad fan har jag gjort för att hamna i den är jävla skiten!
Fyfan!
och jag kunde inte hålla allt innom mig längre.
Jag bröt fulständigt i hopp i gen.
Jag vill ha ett slut och att allt ska kuna bli bra,
det kommer aldrig kuna bli så bra som jag vill.
Allt är förstört :'( Våran familj är splitrad.
Nu är jag så illa tvungen att inse hur allting är,
det gör för jävla ont...
Vad fan har jag gjort för att hamna i den är jävla skiten!
Fyfan!
18/2-2009
Moa, du är de bästa som hänt mig <3
Du är absolut den finnaste som finns <3
Moa, du är min stora lycka <3
Mamma älskar dig över allt annat <3
(Dålig uppdatering här jag vet,
men de kommer innom dom nermaste dagarna när jag har lite tid!)
12/2-2009
Den 11/2 Kom våran lilla Moa till världen kl 12.05 :D
vår lilla prinsessa <3
vår lilla prinsessa <3
10/2-2009
GRATTIS på födelsedagen Viktor :)
Hoppas du får en bra dag :)
Hoppas du får en bra dag :)
10/2-2009
"Man blir som man umgås"
Eller vad är det man brukar säga,
tycker det faktist kan stäma riktigt bra i bland!
Eller vad är det man brukar säga,
tycker det faktist kan stäma riktigt bra i bland!
9/2-2009
Livet är fan inte lätt, men jag vet vad jag vill och vad jag ska kämpa mot.. Jag är inte den som står stil och slutar leva för att det är jobbigt, man är så illa tvungen att acceptera hur saker och ting kan bli. Det är svårt och de som händer och sker jusst nu är det jobbigaste jag vart med om och jag har nu ståt stila ett tag och inset att jag inte klarar det här själv, så jag har tagit det stora steget att faktist ta hjälp utifrån. Och jag hoppas det ska funka och att jag ska komma vidara och så småningom börja må bätre. För jag kan erkänna att jusst nu är jag inte stark och mår faktist inge vidare. Livet känns tung för tillfället. Men jag vet att det kommer vända en dag. Och som det ser ut nu så går det faktist inte att vara lycklig jag är inte den som låtsas som att allting är bra om det inte är bra, livet känns skit och jag måste få sörja allt de jobbiga jusst nu. För att komma vidare måste man ta sig i genm de jobbiga, det finns ingen annan utväg..
Och idag är det de magiska datumet också, 9 februari som är det beräknade datumet för att mitt lilla hjärta skulle komma. Natten som var var lite jobbig faktist, tror faktist det var lite små verkar, ingenting känndes bra i går när jag gick och la mig, måde precis skit.. men jag tog mig igenom natten och vaknade och såg ut som ett lik, jag sover inte alls djupt längre. Läste här om dagen om att det är helt normal kroppen är så cool att den ställer om sig den sista tiden för att man sen när barnet är här inte heller såver så djupt att man då vaknar av missna lilla av den lilla. Dagen har iaf vart lugn men nu som dom senaste kvällarna kommer samandragningarna och dom håller i sig också, och som i går måde jag lite illa faktist, hoppas verkligen inte att jag ska börja kräkas som sist jag hade verkar, de orovar mig lite.. men det trycker väll på så mycket. Då sist när jag hade såna verkar sa hon på förlossingen att det var normalt. Har även börja få ont i ryggen nu allt mer också. Och man känner av neråt att det spener och de är ju för att den lilla trycker på neråt och att den är så stor, tänk er själva att böra runt på en bebis och för varge dag som går nu lägger den på sig mer och mer kropps fett, och magen sjunker också.. Magen är verkligen bara i vägen jusst nu, idag var jag tillomed så klantig att jag gick in i skötbordet med magen, har inte riktigt fattat hur stor jag nog är, hehe.. Idag när jag la mig ner och villa också, så gick det inte att ligga skönt, den lilla bara låg och tryckte och rörde på sig. Tycker verkligen det kan vara dax att komma nu mitt lilla hjärta.. usch är verkligen ingen trevliga samandragningar jusst nu, och när man får ont. Så undrar man va fan man get sig in på, men efter en stund så vänjer man sig i smärtan och det känns faktist ockej och jag kommer på att det är ju faktist mitt barn som ligger där och som jag snart villken dag som hälst kommer att få möta. Och de gör mig så lycklig, har gåt och väntat i 9 hela månader och har såna förventingar och det ska bli så roligt att se vad vi har åstatkommit för ett littet underverk.. Finns väl ingen störe lycka i hela världen än att få möta sit alldra första barn <3
Och idag är det de magiska datumet också, 9 februari som är det beräknade datumet för att mitt lilla hjärta skulle komma. Natten som var var lite jobbig faktist, tror faktist det var lite små verkar, ingenting känndes bra i går när jag gick och la mig, måde precis skit.. men jag tog mig igenom natten och vaknade och såg ut som ett lik, jag sover inte alls djupt längre. Läste här om dagen om att det är helt normal kroppen är så cool att den ställer om sig den sista tiden för att man sen när barnet är här inte heller såver så djupt att man då vaknar av missna lilla av den lilla. Dagen har iaf vart lugn men nu som dom senaste kvällarna kommer samandragningarna och dom håller i sig också, och som i går måde jag lite illa faktist, hoppas verkligen inte att jag ska börja kräkas som sist jag hade verkar, de orovar mig lite.. men det trycker väll på så mycket. Då sist när jag hade såna verkar sa hon på förlossingen att det var normalt. Har även börja få ont i ryggen nu allt mer också. Och man känner av neråt att det spener och de är ju för att den lilla trycker på neråt och att den är så stor, tänk er själva att böra runt på en bebis och för varge dag som går nu lägger den på sig mer och mer kropps fett, och magen sjunker också.. Magen är verkligen bara i vägen jusst nu, idag var jag tillomed så klantig att jag gick in i skötbordet med magen, har inte riktigt fattat hur stor jag nog är, hehe.. Idag när jag la mig ner och villa också, så gick det inte att ligga skönt, den lilla bara låg och tryckte och rörde på sig. Tycker verkligen det kan vara dax att komma nu mitt lilla hjärta.. usch är verkligen ingen trevliga samandragningar jusst nu, och när man får ont. Så undrar man va fan man get sig in på, men efter en stund så vänjer man sig i smärtan och det känns faktist ockej och jag kommer på att det är ju faktist mitt barn som ligger där och som jag snart villken dag som hälst kommer att få möta. Och de gör mig så lycklig, har gåt och väntat i 9 hela månader och har såna förventingar och det ska bli så roligt att se vad vi har åstatkommit för ett littet underverk.. Finns väl ingen störe lycka i hela världen än att få möta sit alldra första barn <3
9/2-2009
En sliten Jessica, som går och väntar och väntar på att lilla "Moa" ska ta och komma ut :)
8/2-2009
Det känns i hela kroppen att allt är på gång, börja redan i går av att jag hade den kännslan i kroppen. I går var jag att jag inte alls kunde sita stil knappt, det som krypper i kroppen och jag bara måste göra nåt och sen vill jag så klart att allt ska säta fart och då är det bara ett + om man rör på sig. Så i går for jag runt i stan och in handla desa saker bland annat..
Sedan han jag inte mer än hem nästan, så gjorde jag mig i ordning och for i väg på fest och det var trevligare en jag hade trott att det skulle bli faktist :) Det blev en längre kväll än jag trott, hamna i säng så där vi 3 tiden. I slutet av kvällen var det mycket samandragningar och dom känns mer och mer för varge gån jag får dom nu och i natt när jag la mig ner och slapna av, fick jag den där äkliga smärtan i kroppen som jag hade sist jag fick verkar och jag tänkte men va fan inte nu när jag ska sova, men den fick över ganska fort faktist. SEn när jag vakna under natten till och från så hade jag samandragingar och tändenser till den där smertan jag hade när jag hade verkar så de var nog nåra små verkar jag hade och en smerta i ryggen som inte alls var skön.
Idag har jag vart till sjukhuset och den lilla måde bara bra och sprutan gjorde ganska ont i dag som jag fick sved en bra stund efter och jag är helt öm i magen nu. Och det känns att det trycker på neråt, har kännt av det hela dagen och ont i ryggen. Har nu fart runt här hemma och fixat lite små saker, tex gjort i årdning sängen till lillen och bädat den och tvättat lite nya bebis kläder.
Sen hunit plockat undan lite här uppe hos mig. Tycker verkligen att den här väntan kan få vara över nu för de ända jag gör nu är att vänta och vänta.. Är ju beräknat daum i morgon också, tänkt att det har gåt hela 9 månader, det har gåt sjukt fort. Känns så fruktansvärt overkligt att jag villken dag som hälst kommer få möta mitt lilla barn. Och jag helt plötsligt inte är själv och kommer nu resten av mitt liv ha ett barn att ta hand om, men de ser jag fram i mot. Ett helt eget barn som bara är mitt och tomas då.. Tänkt att jag har en början på min lilla familj..
Igår hita jag även på porslin jag bara fastnade för, så jag var bara tvungen att köppa det, hoppas ju som sakt att jag och min lilla "Moa" ska kunna flytta hemmifrån snart och få vårt eget :) Vill ju inte leva på mina föräldrar längre, nu har jag valt att skafa mig en familj och klara mig på egen hand så got jag kan.. Så vi får väll se ur det blir med allt.. Hoppas hoppas på det bästa iaf.. Och blir det inte som jag har tänkt mig med flytt innom snar framtid, så det iaf bra att redan nu börja samla på sig saker tills jag ska flytta nån gång..
Visst var dom väll finna :) Här är en av talrikarna iaf..
Köppte även lite mys saker till mitt vardagsrum..
Lillen har vart lugn dom två senaste dagarna, kan det va så att den villa och samlar krafter till förlossningen ? :)
<3
Inte är det lätt, men jag ger fan inte upp..
Sedan han jag inte mer än hem nästan, så gjorde jag mig i ordning och for i väg på fest och det var trevligare en jag hade trott att det skulle bli faktist :) Det blev en längre kväll än jag trott, hamna i säng så där vi 3 tiden. I slutet av kvällen var det mycket samandragningar och dom känns mer och mer för varge gån jag får dom nu och i natt när jag la mig ner och slapna av, fick jag den där äkliga smärtan i kroppen som jag hade sist jag fick verkar och jag tänkte men va fan inte nu när jag ska sova, men den fick över ganska fort faktist. SEn när jag vakna under natten till och från så hade jag samandragingar och tändenser till den där smertan jag hade när jag hade verkar så de var nog nåra små verkar jag hade och en smerta i ryggen som inte alls var skön.
Idag har jag vart till sjukhuset och den lilla måde bara bra och sprutan gjorde ganska ont i dag som jag fick sved en bra stund efter och jag är helt öm i magen nu. Och det känns att det trycker på neråt, har kännt av det hela dagen och ont i ryggen. Har nu fart runt här hemma och fixat lite små saker, tex gjort i årdning sängen till lillen och bädat den och tvättat lite nya bebis kläder.
Sen hunit plockat undan lite här uppe hos mig. Tycker verkligen att den här väntan kan få vara över nu för de ända jag gör nu är att vänta och vänta.. Är ju beräknat daum i morgon också, tänkt att det har gåt hela 9 månader, det har gåt sjukt fort. Känns så fruktansvärt overkligt att jag villken dag som hälst kommer få möta mitt lilla barn. Och jag helt plötsligt inte är själv och kommer nu resten av mitt liv ha ett barn att ta hand om, men de ser jag fram i mot. Ett helt eget barn som bara är mitt och tomas då.. Tänkt att jag har en början på min lilla familj..
Igår hita jag även på porslin jag bara fastnade för, så jag var bara tvungen att köppa det, hoppas ju som sakt att jag och min lilla "Moa" ska kunna flytta hemmifrån snart och få vårt eget :) Vill ju inte leva på mina föräldrar längre, nu har jag valt att skafa mig en familj och klara mig på egen hand så got jag kan.. Så vi får väll se ur det blir med allt.. Hoppas hoppas på det bästa iaf.. Och blir det inte som jag har tänkt mig med flytt innom snar framtid, så det iaf bra att redan nu börja samla på sig saker tills jag ska flytta nån gång..
Visst var dom väll finna :) Här är en av talrikarna iaf..
Köppte även lite mys saker till mitt vardagsrum..
Lillen har vart lugn dom två senaste dagarna, kan det va så att den villa och samlar krafter till förlossningen ? :)
<3
Inte är det lätt, men jag ger fan inte upp..
7/2-2009
Det var ju så här det skulle bli, vi tre.. :(
Men nu står jag här själv med ett barn, finns inte så mycket jag kan göra åt det. Nu får jag bara försöka göra det bästa av hur allting är, det är tung för det gör så fruktansvärt ont i mig, jag ville ha en familj och att vi alla skulle få leva med varandra tillsammans inte vara på varsina håll. jag ville ge mitt barn en hel familj med sina föräldrar ihopp. Men det är inte mitt vall att det är så här, för de här var det sista jag ville. Men jag kan inte göra nåt annat än att respektera dit val. Det är verkligen en jobbig tid. Men jag hoppas på bätra tider och att allt ska lösa sig till det bästa och att vi ska få allt att fungera. Hoppet är väl de sista man ska ge upp, så jag fortsäter leva på det..
Inte alls lång tid kvar tills du är här nu, det är en liten rädsla som börjar komma och det är nog för att jag jusst nu står själv och det känns tung. Men jag kan inte göra så mycket åt den heller, ut ska den lilla och det kommer ske snart också. Jag längtar väldigt mycket, men som sakt jag ville inte att den lilla skulle bli välkommen så här. Villa ha en hel familj :(
Ska ut och träffa en massa kompisar jag inte alls vart med på länge heller, de hoppas jag blir trevligt så får man även lite annat att tänka på också. Och det känns som sista helgen jag kommer vara ute på det här visset också, synd att jag skulle va så jävla trött idag bara så det blir nog ingen lång kväll. Men jag ska iaf försöka mig på det..
Livet är inte lätt inte!
Ha en bra kväll gott folk :)
Men nu står jag här själv med ett barn, finns inte så mycket jag kan göra åt det. Nu får jag bara försöka göra det bästa av hur allting är, det är tung för det gör så fruktansvärt ont i mig, jag ville ha en familj och att vi alla skulle få leva med varandra tillsammans inte vara på varsina håll. jag ville ge mitt barn en hel familj med sina föräldrar ihopp. Men det är inte mitt vall att det är så här, för de här var det sista jag ville. Men jag kan inte göra nåt annat än att respektera dit val. Det är verkligen en jobbig tid. Men jag hoppas på bätra tider och att allt ska lösa sig till det bästa och att vi ska få allt att fungera. Hoppet är väl de sista man ska ge upp, så jag fortsäter leva på det..
Inte alls lång tid kvar tills du är här nu, det är en liten rädsla som börjar komma och det är nog för att jag jusst nu står själv och det känns tung. Men jag kan inte göra så mycket åt den heller, ut ska den lilla och det kommer ske snart också. Jag längtar väldigt mycket, men som sakt jag ville inte att den lilla skulle bli välkommen så här. Villa ha en hel familj :(
Ska ut och träffa en massa kompisar jag inte alls vart med på länge heller, de hoppas jag blir trevligt så får man även lite annat att tänka på också. Och det känns som sista helgen jag kommer vara ute på det här visset också, synd att jag skulle va så jävla trött idag bara så det blir nog ingen lång kväll. Men jag ska iaf försöka mig på det..
Livet är inte lätt inte!
Ha en bra kväll gott folk :)
6/2-2009
Ja denna dag startade tidigt så där vi 7 idag, Sedan palla jag mig upp och ringde in till sjukhuset för att få en tid idag. Sedan Kom pappa så där vi 07.45 och jag fick då skjutst till barnmorskan. Efter det åkte mamma och jag till sjukhuset för att jag skulle få den dagliga sprutan. Sedan åkte jag hem till farmor och farfar och blev grattad och vi fickade och hade det trevligt. Sedan begav pappa och jag mig ut till ultuna, för annete hade blivit tvungen att åka ut dit med våran hund Hugo. Så jag har tillbringat hella dagen där. Och det är nånting med hans rygg och han hade fruktansvärt ont så han fick vara kvar över natten för att få smertstilande mediciner. Hoppas på att han ska bli bättre, och få komma hem i gen! ¨
Mer har jag inte hunit med idag, men jusst nu siter jag här och har en massa sammandragningar som håller i sig och det känns att det trycker på neråt, och ónt i ryggen har jag också fåt. Fick en kännsla av att jag är påväg att få verkar i gen, och om det är så, så hoppas jag även att det är dax för förlossning också, än att hålla på och bara gå och ha ont en längre tid.. Mycket sparkandes är det också och för varge dag som går blir dom bara starkare..
Allt såg iaf ut att vara bra med lillen idag också, och idag i gen när vi skulle lyssna på hjärtljudet så hade den lilla hicka, stackars liten..
Får se om det blir en lugnt kväll eller om man ska försöka hitta på något, känns som att det är sista helgen på länge man kan göra vad man vill. Kommer den lilla inte i helgen lär det bli i veckan iaf. men som det känns nu så är det på gån att hända nånting.. och jag hoppas mer än allt annant på att det börjar nerma sig. Så jag kanske beger mig mot pgh och är med minna underbara vänner, som verkligen ställt upp den sista tiden. hemma blir jag bara dum i huvet av att vara, då komma alla kännsler och sårg över mig över hur allting är. Så jag ska nog tvinga i väg mig själv i kväll..
Livet är tung jusst nu, känner mig så fruktansvärt ensammen, det är skulle vi ju göra tillsammasn. Men jusst nu står jag själv och det är en smärta som inte går att beskriva med ord hur jävla ont det gör i mig faktist. Att skafa barn ska ju bara den lyckligaste stunden i ens liv och den lyckan ville jag så hjärna dela med tomas. Klart vi kommer dela den lyckan han ska ju vara med på förlossningen och bo med mig den första tiden, så han också får en kontakt med vårt barn. Och det är jag glad för. men nu är jag ju själv om alla tankar och när jag känner för att prata så finns han inte här, de gör ont. För som sakt jag vill inge häldre än att ha dig här hos mig och att vi ska dela allting tillsammans. Det var tomt i dag hos barnmorskan, ville inge häldre än att du skulle ha vart med också och få lyssna på hjärthjuden och prata om de som ska hända. Det gör ont att du väljer bort oss jusst nu, jag förstår inte hur du inte kan villja vara med på allt, det här är ju ännda chansen i livet den kommer inte i gen, kanske med ett nytt barn. men int med dit första barn. Det gör ont men jag kan inte göra mycket åt det, tuvär, hur mycket jag än vill att det ska vara vi och att vi ska göra det här tillsammasn.. :'(
Nej jag kan faktist inte förstå, hur det kan ha blivit så här. Det gör ont. För jag trode som sakt att vi hade ett långt liv framför oss tillsammans.. Det gör så ont, och jag blir i bland bara helt galen. Men jag måste inse att jag inte kan göra nåt åt dit betende och dina beslut. Det är ju bara du som går misste om saker, och även de gör ont i mig. För jag vill att du ska få uppleva allt med dit barn och att vi ska få göra det tillsammans, så ingen missar nåt, vill inte ha oss på olicka håll! nej nu håller jag på att dra ner mg själv till båten i gen, nu måste jag gå här ifrån och komma på bätre tankar. Det är ju som det är och jag kan inte göra nåt :'( De gör ont!
Ett + är iaf all snö som har kommit, finns väll inge mysigare, hoppas den får ligga kvar ett tag :)
5/2-2009
Orkar inte skriva nå speciellt idag, har vart en väldigt jobbig dag idag. Precis allt känns jobbigt idag. Vill inte leva ett liv som deta. Saknaden är stor efter dig.
Var iaf iväg till sjukhuset idag, och där tycker jag allt var flum, hon jag skulle ha var ledig så ag fick ha en annan barnmorska, och jag tyckte inte om henne, hon verkar inte veta vad hon gjorde, och hon stack mig helt konstig har haft ont där hela dagen. Efter det gic jag ner och gjorde malin selska på hennes lunch. Sen kom mamma och hämta mig och jag fick skjuts hem. SEn har jag tillbringat min tid i sängen och sovit för det mesta, trode jag skulle må lite bätre när jag vaknade men det känns precis lika, precis värdelöst känns allting, jag vill verkligen inte ha det som det är.
Hoppas på att det ska bli en bätre dag i morgon.
Har blivit förkyld också det gör inte saken lättare, känner mig helt slut hela jag. Inte bara psykist nu utan hela kroppen känns skit..
haft en del sammandragningar idag också och dom börjar kännas allt mer, det är jobbigt att gå och vänta nu och ha lite små ont i mellan åt och ont i ryggen har jag också. Nu är jag verkligen leds på att vara gravid. Vill ha ut min lilla solstrål. Och slippa den här smärtan och verkligen läga allt bakom mig och börja leva ett liv med mitt barn och hoppas på att det mesta ska gå och kunna lösa sig..
Får se vad det blir av rästen av kvällen antingen bara hemma, villket det lutar åt, för jag är inte alls på humör. Eller att jag beger mig till lilla pgh ett tag..
Och mitt mål är att försöka komma i säng i tid idag också, ska upp tidigt i morgon..
Var iaf iväg till sjukhuset idag, och där tycker jag allt var flum, hon jag skulle ha var ledig så ag fick ha en annan barnmorska, och jag tyckte inte om henne, hon verkar inte veta vad hon gjorde, och hon stack mig helt konstig har haft ont där hela dagen. Efter det gic jag ner och gjorde malin selska på hennes lunch. Sen kom mamma och hämta mig och jag fick skjuts hem. SEn har jag tillbringat min tid i sängen och sovit för det mesta, trode jag skulle må lite bätre när jag vaknade men det känns precis lika, precis värdelöst känns allting, jag vill verkligen inte ha det som det är.
Hoppas på att det ska bli en bätre dag i morgon.
Har blivit förkyld också det gör inte saken lättare, känner mig helt slut hela jag. Inte bara psykist nu utan hela kroppen känns skit..
haft en del sammandragningar idag också och dom börjar kännas allt mer, det är jobbigt att gå och vänta nu och ha lite små ont i mellan åt och ont i ryggen har jag också. Nu är jag verkligen leds på att vara gravid. Vill ha ut min lilla solstrål. Och slippa den här smärtan och verkligen läga allt bakom mig och börja leva ett liv med mitt barn och hoppas på att det mesta ska gå och kunna lösa sig..
Får se vad det blir av rästen av kvällen antingen bara hemma, villket det lutar åt, för jag är inte alls på humör. Eller att jag beger mig till lilla pgh ett tag..
Och mitt mål är att försöka komma i säng i tid idag också, ska upp tidigt i morgon..
4/2-2009
Är jag inte värd att bli behandlad med respekt och ärlighet ?
Fy fan!
Varför ska jag vara så god trogen och va så dum och gå på allting..
Och de värsta är väll att folk utnytjar min snäll het..
Tack för att MIN dag nu är förstörd..
Jag önskar att jag bara kunde dra här i från och skita i det mesta jusst nu.
För nu är båten nåd ännu en gång. Jag orkar verkligen inte ha det så här..
Det är rent ut sakt för jävligt..
4/2-2009
Fy fan!
:'(
4/2-2009
Hitils har det var en bra dag. Palla mig upp tidigt idag för jag hade tid på sjukhuset kl 11, så jag tog 10 bussen och gjorde sälskap med Malin in till stan. Sen gick jag till mammas jobb och på vägen dit gick jag förbi en blomaffär och jag kunde bara inte undvika att gå in, har saknat den där blomdoften. Underbart att få känna den i gen, finns nästan inge bätre :D Den gör mig glad och ger mig enerski :P
På sjukhuset gick det bra, tog blodprov och gjorde en gynundersökning idag och lyssna på bebisens hjärta :) Och jag fick då reda på att jag var öppen 2 cm villket betyder att det nermar sig förlossningen :D Fick öven min första spruta nu också, det känndes faktist inte nästan allas, stack till lite men var borta lika fort. och nu ska jag hålla på så här fram tills förlossningen är. Det är faktist skönt att få den lilla stunden med dom varge dag och det kommer inte kännas lika läskigt sen när det är dax för förlossning. För det ä nämligen på förlossningsavdelningen jag går till nu när jag är där. man lär sig känna i gen dom som är där och man känner sig trygare för varge gån jag vart där nu, så då blir det inte lika stor rädsla när det väl är dax. Och jag får tid och fråga dom om saker jag undrar över inför förlossningen :)
Sen så kom pappa och hämtade mig och vi åkte och åt på max, trevligt trevligt med en liten pratstund bara vi, det var länge sen..
Och nu siter jag har fast jag borde städa :P
Och jag kan passa på och säga tack till alla grattis jag har fåt idag, inte visste väll jag att det var så många gamla kompisar som bryde sig i mig längre. De var mycket roligt att se, vet inte hur många jag har får sms av idag :) men det fick mig iaf att bli en gnuta gladare :)
Har en lycko kännsla i mig men inte vet jag vad den kommer i från, kan ju alltid hoppas på att det är ett tecken på att jag börjar må bätre :) Och det är trots allt min 18 års dag inte varge dagman bli 18år heller :p Jag hoppas det kan bli en lyckad fortsätning på dagen, och det verkar som att det kommer komma en och annan i kväll också :)
I love you <3
På sjukhuset gick det bra, tog blodprov och gjorde en gynundersökning idag och lyssna på bebisens hjärta :) Och jag fick då reda på att jag var öppen 2 cm villket betyder att det nermar sig förlossningen :D Fick öven min första spruta nu också, det känndes faktist inte nästan allas, stack till lite men var borta lika fort. och nu ska jag hålla på så här fram tills förlossningen är. Det är faktist skönt att få den lilla stunden med dom varge dag och det kommer inte kännas lika läskigt sen när det är dax för förlossning. För det ä nämligen på förlossningsavdelningen jag går till nu när jag är där. man lär sig känna i gen dom som är där och man känner sig trygare för varge gån jag vart där nu, så då blir det inte lika stor rädsla när det väl är dax. Och jag får tid och fråga dom om saker jag undrar över inför förlossningen :)
Sen så kom pappa och hämtade mig och vi åkte och åt på max, trevligt trevligt med en liten pratstund bara vi, det var länge sen..
Och nu siter jag har fast jag borde städa :P
Och jag kan passa på och säga tack till alla grattis jag har fåt idag, inte visste väll jag att det var så många gamla kompisar som bryde sig i mig längre. De var mycket roligt att se, vet inte hur många jag har får sms av idag :) men det fick mig iaf att bli en gnuta gladare :)
Har en lycko kännsla i mig men inte vet jag vad den kommer i från, kan ju alltid hoppas på att det är ett tecken på att jag börjar må bätre :) Och det är trots allt min 18 års dag inte varge dagman bli 18år heller :p Jag hoppas det kan bli en lyckad fortsätning på dagen, och det verkar som att det kommer komma en och annan i kväll också :)
I love you <3
4/2-2009
Idag är det min 18 årsdag :D Och aldrig hade jag kunna trot att jag skulle få fira den på det här visset, höggravid och deprimerad, kan det bli bätre. De där med att skipa alkoholen gör mig inte att skit, för det finns så många som missbrukat det och det har bara gjort att jag själv tappat suget efter den. Så det gör mig inte ett dug att det bli en nyckter 18års dag. innan jag var gravid var det bestämt att det skulle bli krogen eftersom att det är lillördag (onsdag) Men jag funderar stark på att näst intil bli nykterist, bara dricka nån enstaka gång. Och för att det är gott, inte så man bli full..
3/2-2009
vi är som en enda stor familj, vad skulle jag ha gjort utan er?
Malin, Tomas, Jessica och adde :)
3/2-2009
Det blev ett trevligt avslut på denna kväll också, tillbringades hos Tomas och Malin och lilla nisse :P och även Jessica och Adde var där :) Och nu siter jag här i gen och det rullar tusen tankar i mitt huvud nu i gen. Förlossningen, smärtan, rädslan. Allt som är runt mig och tomas, varför det är som det är, hur kommer framtiden se ut.. Ja det är nåra tankar. Jag kan bara inte ta in varför det har blivit som det är nu. Det gör så otroligt ont i mig över att det är som det är jusst nu. Jag älskar dig det gör jag verkligen och jag hade byggt upp mitt liv med att dela det med dig. Och allt jag vill är att det ska bli så i gen. jag vill ha så mycket jusst nu, vill ju så järna att det ska fungera mellan oss. Det är så mycket saker du går misste om när vi inte lever ett liv i hopp. Och det gör så ont i mig hur du kan villja vällja bort vissa saker. Jag kan inte göra mycket mer längre, det är ju trots allt du som gör valen. men det gör ont, när du väljer bort mig. Det var ju inte så här jag ville ha det. Jag var så fruktansvärt glad över att jag hittat dig, och när vi väll pratat ut om hur vi skulle göra med barnet och att vi kom fram till att det bästa var att behålla barnet, var jag så glad. Det känndes verkligen så himmla bra, jag hade en underbar kille som jag nu skulle få en familj med, det var inte bara du och jag längre utan vi skulle nu bli tre stycken. Jag var så lycklig över det här. Men du verkar inte ha vart lika lycklig som mig och säker på vad du ville, och det gör så ont i hela mig. jag vet ju villekn härlig kännsla jag hade och har, och jag önskar du kunnde ha samma kännsla. Jag vill inge häldre än att leva med dig. barnet vet jag att du är lycklig över. men jag hade hoppas på at du skulle va lika lycklig med mig och villa göra det här tillsammans med mig. Inte att vi skulle vara på varsit håll.. Åå jag blir bara så arg över att det är så här. Fan, fan, fan för att det här blivit så här..
Nu vill jag att min lilla älskling bara ska finnas här, du är mitt allt och de jag lever för och får mig att kämpa på och inte villja ge upp allting. Jag kan inte tänka på mig själv längre och bara stana upp i livet. Jag är så illa tvungen att kämpa och fixa saker. För jag har nu ansvar över ett annat liv också.
Vårat älskade barn <3 Vi länktar efter dig, du är så efterlänktad jusst nu..
Jessica och sat och smekte magen idag, och den var villd kan jag säga den
rör på sig förfult nu och man både ser och känner mycket väll hur den rör sig :D
Nu vill jag att min lilla älskling bara ska finnas här, du är mitt allt och de jag lever för och får mig att kämpa på och inte villja ge upp allting. Jag kan inte tänka på mig själv längre och bara stana upp i livet. Jag är så illa tvungen att kämpa och fixa saker. För jag har nu ansvar över ett annat liv också.
Vårat älskade barn <3 Vi länktar efter dig, du är så efterlänktad jusst nu..
Jessica och sat och smekte magen idag, och den var villd kan jag säga den
rör på sig förfult nu och man både ser och känner mycket väll hur den rör sig :D
3/2-2009
Det är tomt utan dig!
3/2-2009
Kom precis hem har vart på sjukhuset för jag har vallt att vara med i en forskning, för att förhindra värksvaghet och långdragna förlossningar. Så i en veckas tid ska jag åka dit en gång om dagen. Idag fick jag iaf Bara göra en vandlig undersökning och kolla så jag mår bra och att barnet mår bra. Fick börja med att göra ett ultraljud :D För att se att den ligger med huvudet neråt. Sen fick vi lysna på hjärtljuden och jag fick lyssna en långstund idag och fick även hjärtljuden utskriva så jag kunde få ta med det hem :) Sen tog dom en massa prover, och det var en ganska stor nål dom använde, så nu är jag helt öm i hela armen. Lyssna även på hjärtat och andningen också.
Och i morgon ska jag tillbaka för ytligare nåra undersökningar och dax för att ta första sprutan.
Sen blir det kalas firande mot kvällen, för i morgon blir jag hela 18 år :)
Lillen har vart livlig idag, rör på sig en massa och ´jag tror den ligger och trycker ut rumpan, för i mellan åt ser magenganska rolig ut.. Sen har den haft en del hicka idag också..
men verkarna har vart lugna idag, yuvär. Jag som tycker det kan ta och vara dax, vill inte gå och dra ut på det här.. Och jag vill ha in en förändring i mitt liv nu också..
Nej, nu ska jag bege mig mot pgh ;)
kan inte sita här och rutna och bar vänta på att allt ska säta i gång.
Gäller att ta sina chanser här i livt..
Ha en bra kväll :)
Och i morgon ska jag tillbaka för ytligare nåra undersökningar och dax för att ta första sprutan.
Sen blir det kalas firande mot kvällen, för i morgon blir jag hela 18 år :)
Lillen har vart livlig idag, rör på sig en massa och ´jag tror den ligger och trycker ut rumpan, för i mellan åt ser magenganska rolig ut.. Sen har den haft en del hicka idag också..
men verkarna har vart lugna idag, yuvär. Jag som tycker det kan ta och vara dax, vill inte gå och dra ut på det här.. Och jag vill ha in en förändring i mitt liv nu också..
Nej, nu ska jag bege mig mot pgh ;)
kan inte sita här och rutna och bar vänta på att allt ska säta i gång.
Gäller att ta sina chanser här i livt..
Ha en bra kväll :)
3/2-2009
Vissa saker förstår jag bara inte.. Vet inte vad jag ska ta mig till med vissa saker för tillfället. Jag har verkligen aldrig haft det så här tungt i litt liv nångång tidigare.
Vi valde att bli en familj och en familj består av mamma, pappa och barn. För barn ska få leva med sina föräldrar, det är väll de det går ut på att få barn också att vara en familj och leva tillsammans. Och nu är det så att du valt att kliva ur dena familj vi är. Och där av får du själv ta konsekvenserna. Ett barn ammar man i 6 månader och där av kan du inte ha barnet. Efter dom månaderna kan man inte bara tro att barnet ska börja bo varanan vecka, barnet är då å pass tryckt och vi har kommit in i våra rytinner här hemma. Barnet ska ha en fast plats att bo på och få fasta rytiner. Jag nekar inte dig att träffa dit barn, de får du göra hur mycket du vill. Och jag hoppas det kommer bli dagligen, för att barnet ska få lära sig känna i gen både mig och dig att det är vi som är dens föräldrar. och där av att det blir lättare för dig att ha barnet sen.
Sat faktist och kolla på tv i morse och det handla mycket om sånt här. Där sa dom att fram tills barnet är 1½ år gammalt ska den ha ett fast ställe att bo på och efter den ålden kan pappan få börja ha barnet hos sig. Annars handlar det om att pappan får ha barnet nåra timar. För det blir för rörigt för barnet annars, dom förstår inte saker som vi gör direkt. Det blir bara för mycket för dom. Snälla försök förstå och gör vad som är bäst för barnet. Jag vill inte ha ett litet barn om är sträsat och att vi ska "tävla" om vem som är bäst färälder. Jag vill att vi ska vara överens och att det ska kännas bra för båda och att vi ska kunna uppfostra det här barnet tillsammasn och på samma sät. Vårat barn ska inte behöva lida av dit duma val du har gjort. Och är det så här det ska va att vi lever på varsit håll, så är väll det bästa om vi kan vara sams och respektera varandra och hjälpas åt med det hela. Jag tycker att det här är precis skit jobbigt och jätte svårt att få det att fungera men jag gör mitt bästa och försöker tänka på barnet va är bäst för barnet. Även fast det är svårt och minna kännsler för vårt förhålande kommer in. Men en sepration är aldrig rolig eller lätt att handskas med. jag försöker lägga allting som handlar om dig och mig åt sidan jusst nu och fokusera på barnet. jag vet inte om det är rätt eller fel. För i slut ändan kommer allting fram och man måste då ta tag i problemet. Jag är helt tom för tillfället, för som det är nu, var det sista jag ville det är rena motsatsen över hur jag ville ha det. Men man kan inte tvinga nån annan att tycka om en och det är nåt jag måste respektera. för alla är vi värda att vara oss själva och leva med nån som älskar en för den man är. men det är bara en sån smärta, för jag trode verkligen att det va äkta de vi hade och att det för alltid skulle förbli så. allting är så jävla svårt om man inte lever i hopp, aldrig nån som är helt nöjd. och jag vet hur jag har haft det och vill verkligen inte ge mitt barn skilda föräldrar. och att man skafar nya. ett barn ska ha en mamma och en pappa som lever i hopp. men det är vad jag känner och tycker. jag måste även skilja på mitt liv och mitt barns liv. jag tänker inte bara här och nu, för om man tänker på dom nermaste åren så är det jävligt lätt att ha ett barn som inte förstår riktigt och lider över att ha föräldrarna på varsit håll. men när dom börjar bli äldre och förstår saker. så kommer det även komma saknad och barnet kommer ha svårt att välja om den ska hatta framot och tillbaka och bo varanan vecka. jag tycker inte barns ska bo varan vecka det är jag faktist i mott, det är sällan det fungerar.. alla vill ha en fast punkt att bo på och ha sina grejer på ett ställe..
nej fy fan för allt jusst nu. det här är det svåraste jag någonsit ståt inför.. och vissa stunder håller jag verkligen på att bryta i hopp bara och ge upp allting. men jag kan inte släppa allting, den lilla ger mig hopp och ork att verkligen inte ge upp livet. Men det är verkigen svåra tider jusst nu. En sak vet jag och som det är nu vill jag iaf inte ha det.
Verkarna av tog i går och jag har nu bara en rygverk och sammandragningar. Och nu går jag och bär på en liten rädsla, över verkarna dom kan ju bara komma när som hälst och det var en otek kännsla och jag vill absolut inte vara själv när jag får dom. För jag kan erkänna att jag faktist får lite panik själv när jag får dom, jag kan inte kontrolera min kropp riktigt under självaste verkarna. kroppen styr sig verkligen av sig själv.
Jusst nu vill jag bara försvin och fly från allt.
Jag saknar det vi hade.
Det gör så jävla ont i mig.
Jag trode det va du och jag.
Varför blev det så här för?
Är det här vad du vill?
Jag trode vi var en familj.
:'(
Vi valde att bli en familj och en familj består av mamma, pappa och barn. För barn ska få leva med sina föräldrar, det är väll de det går ut på att få barn också att vara en familj och leva tillsammans. Och nu är det så att du valt att kliva ur dena familj vi är. Och där av får du själv ta konsekvenserna. Ett barn ammar man i 6 månader och där av kan du inte ha barnet. Efter dom månaderna kan man inte bara tro att barnet ska börja bo varanan vecka, barnet är då å pass tryckt och vi har kommit in i våra rytinner här hemma. Barnet ska ha en fast plats att bo på och få fasta rytiner. Jag nekar inte dig att träffa dit barn, de får du göra hur mycket du vill. Och jag hoppas det kommer bli dagligen, för att barnet ska få lära sig känna i gen både mig och dig att det är vi som är dens föräldrar. och där av att det blir lättare för dig att ha barnet sen.
Sat faktist och kolla på tv i morse och det handla mycket om sånt här. Där sa dom att fram tills barnet är 1½ år gammalt ska den ha ett fast ställe att bo på och efter den ålden kan pappan få börja ha barnet hos sig. Annars handlar det om att pappan får ha barnet nåra timar. För det blir för rörigt för barnet annars, dom förstår inte saker som vi gör direkt. Det blir bara för mycket för dom. Snälla försök förstå och gör vad som är bäst för barnet. Jag vill inte ha ett litet barn om är sträsat och att vi ska "tävla" om vem som är bäst färälder. Jag vill att vi ska vara överens och att det ska kännas bra för båda och att vi ska kunna uppfostra det här barnet tillsammasn och på samma sät. Vårat barn ska inte behöva lida av dit duma val du har gjort. Och är det så här det ska va att vi lever på varsit håll, så är väll det bästa om vi kan vara sams och respektera varandra och hjälpas åt med det hela. Jag tycker att det här är precis skit jobbigt och jätte svårt att få det att fungera men jag gör mitt bästa och försöker tänka på barnet va är bäst för barnet. Även fast det är svårt och minna kännsler för vårt förhålande kommer in. Men en sepration är aldrig rolig eller lätt att handskas med. jag försöker lägga allting som handlar om dig och mig åt sidan jusst nu och fokusera på barnet. jag vet inte om det är rätt eller fel. För i slut ändan kommer allting fram och man måste då ta tag i problemet. Jag är helt tom för tillfället, för som det är nu, var det sista jag ville det är rena motsatsen över hur jag ville ha det. Men man kan inte tvinga nån annan att tycka om en och det är nåt jag måste respektera. för alla är vi värda att vara oss själva och leva med nån som älskar en för den man är. men det är bara en sån smärta, för jag trode verkligen att det va äkta de vi hade och att det för alltid skulle förbli så. allting är så jävla svårt om man inte lever i hopp, aldrig nån som är helt nöjd. och jag vet hur jag har haft det och vill verkligen inte ge mitt barn skilda föräldrar. och att man skafar nya. ett barn ska ha en mamma och en pappa som lever i hopp. men det är vad jag känner och tycker. jag måste även skilja på mitt liv och mitt barns liv. jag tänker inte bara här och nu, för om man tänker på dom nermaste åren så är det jävligt lätt att ha ett barn som inte förstår riktigt och lider över att ha föräldrarna på varsit håll. men när dom börjar bli äldre och förstår saker. så kommer det även komma saknad och barnet kommer ha svårt att välja om den ska hatta framot och tillbaka och bo varanan vecka. jag tycker inte barns ska bo varan vecka det är jag faktist i mott, det är sällan det fungerar.. alla vill ha en fast punkt att bo på och ha sina grejer på ett ställe..
nej fy fan för allt jusst nu. det här är det svåraste jag någonsit ståt inför.. och vissa stunder håller jag verkligen på att bryta i hopp bara och ge upp allting. men jag kan inte släppa allting, den lilla ger mig hopp och ork att verkligen inte ge upp livet. Men det är verkigen svåra tider jusst nu. En sak vet jag och som det är nu vill jag iaf inte ha det.
Verkarna av tog i går och jag har nu bara en rygverk och sammandragningar. Och nu går jag och bär på en liten rädsla, över verkarna dom kan ju bara komma när som hälst och det var en otek kännsla och jag vill absolut inte vara själv när jag får dom. För jag kan erkänna att jag faktist får lite panik själv när jag får dom, jag kan inte kontrolera min kropp riktigt under självaste verkarna. kroppen styr sig verkligen av sig själv.
Jusst nu vill jag bara försvin och fly från allt.
Jag saknar det vi hade.
Det gör så jävla ont i mig.
Jag trode det va du och jag.
Varför blev det så här för?
Är det här vad du vill?
Jag trode vi var en familj.
:'(
3/2-2009
Det är sjukt hur man kan fästa sig i en annan person och känna sig så tryg..
Hela jag blit lugn i din närhet!
Hela jag blit lugn i din närhet!
2/2-2009
Bilden är från i morse när allt började..
Snälla låt oss få det här överstökat, nu tycker jag verkligen du kan säta lite fart och komma ut. För nu börjar jag bli orolig över hur jag ska klara mig i genom den här smärtan. För det är verkligen den versta smera jag någonsin vart med om, och klarar jag det här klarar jag allt. För det är sjukt villken smärta man kan ha. Känndes alvaligt som man skulle dö där ett tag av verkarna som kom. Och det här är ju bara början på de här. Så hur ska det här sluta. Jag förstår nu vad alla stakars mammor har fåt gåt i genom, det är vidrigt. Och bara tanken över att det är vi tjejer som går igenom det här blir jag så arg och frustrerad över. Varför ska killarna alltid komma undan. önska så att dom skulle få känna av den här smärtan så dom förstår vad man går i genom, det är hemskt. Och i mitt fal, får jag kämpa mig i genom den här smärtan själv, och har bara minna vänner och mamma och syster vid min sida.. Bara sms kontakt, är det klokt. Borde man inte villja va med från början och stöta tjejen som bär en barn och som ska få lida sig i genom smertan.... ?Fy säger jag bara till dig, att du inte äns vill va delaktig i det här. Bara när det närmar sig förlossningen. nej jag tycker verkligen inte man gör så. Tycker man ska ställa upp och finnas vid sidan i genom det hela. Från att det börjar.. Hur kan man såra en annan människa så djupt?
Men jag är så fruktanvärt arg och besviken på att det är som det är med allt för tillfället! Det är för mig omöjligt hur man kan göra som du gör mot mig... Den mesta smerta är, är att jag är så leden över att vi inte är den familj vi prata om att vi ville ha som vi kämpa för att få.. Jag trode på det här med dig mig och lillen.
Jag kan bara tala för mig själv och minna kännsler och så här ser inte den bild av hur jag vill att min famlj ska se ut, det är rena motsatsen :(
Min snälla mamma stana hemma från jobbet med mig idag,
lite läskit att behöva vara själv, när verkarna kommer..
Jag som hade tänkt ut vad jag skulle göra idag och skit blev det av dom planerna.. Nu vågar man ju inte lämna huset ifal stunden är inne..
Hoppas iaf att det lilla livet vill komma ut innom dom nermaste dagarna. Inte orkar jag ha det så här till och från. Och nu vet jag ju vad det är för slaks smera man ska ta sig i genom också, det skrämer mig lite gran nu jag ska orka stå ut med den. Fick ju nästan panik i stortset idag. Det gjorde så ont att jag inte äns knde andas. Så jävla ont gör det Och andningen är det viktigaste och de kom jag på och var bara vungen att försöka dra in luft och vad hände ju verkarna gick över fortare..
2/2-2009
Heregud säger jag bara vakna av att jag hade såna verkar och flög nästan upp ur sängen för jag hade en sån jävla rygg värk, kännde efter en stund att jag måde illa och sprant till tovan, det gjorde så jävla ont att jag spyde och det gjorde så jävla ont i ryggen att jag inte heller kunde böja mig så det sluta med att jag stog upp och spyde över tovan. sen hålde det i sig och jag kunde knappt andas. och magen vart aldeles hård och sen trök det på neråt. och i mellan åt visste jag faktist inte vad jag skulle göra, gick inte att sita inte ligga och inte stå. försökte hänga mig över ett skåp som stog brevid mig men fan det gick inte sluta med att jag stog och slog i skopet och så kom jag på mig själv andningen, det var ända utvägen ur smärtan. efter 15 minuter lugna det ner sig och den här smärtan upprepades 4 gånger på 4 ½ time och där i melan små samandragningar. ringe då in till förlossningen för att fråga om vad dom trode, hon sa att det var helt normalt och att de var verkarna som börjat. hon gav mig råd om att ta alvedon och ta en vetkude och verma och läga där jag hade ont eller at någon skulle masera mig eller att jag skulle ta en dusch. Har nu sovit i en time och det är fortfarande lugnt. jag hoppas att jag kan få det här överstökat fort, än att det ska bli långdraget. asså alla snacka om smärta det är var inte äns smärta det är nära döden upplevelse. inte för att skräma folk. det är ju helt olika till person till persson. men det är verkligen en smärta som gör ONT.. Och det här är bara början, fy fan! beben är villd också rör på sig en massa. Kom i gen nu. Nu tycker jag det kan gå fort och fortsäta, inte stanna upp. jag vill ha det här överstökat.
jag fick höra att man skulle masera nederdelen av benen, för att komma i gån. Och det var vad Tomas och adde gjorde i går. Dom gav mig masag, det stemde verkligen att det verkar ha fungerat..
1/2-2009
Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå,
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den.
Och det sägs att efter regnet kommer Solen fram igen,
men det hjälper sällan dom som har bli'tt våta.
För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
Det sägs att det finns alltid nå'nting bra i det som sker,
och tron är ofta den som ger oss styrka.
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
när ångesten och ensamheten kommer.
För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Så man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.
Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
La - la - la - la - aaa.
Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det
La - la - la - la - aaa.
Oh, Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du säkert det.
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den.
Och det sägs att efter regnet kommer Solen fram igen,
men det hjälper sällan dom som har bli'tt våta.
För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
Det sägs att det finns alltid nå'nting bra i det som sker,
och tron är ofta den som ger oss styrka.
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
när ångesten och ensamheten kommer.
För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Så man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.
Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
La - la - la - la - aaa.
Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det
La - la - la - la - aaa.
Oh, Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du säkert det.
1/2-2009
Siter här och funderar på allting som vart på sistonde och det är helt jävla sjukt allting, hur kan jag orka leva och orka mig kämpa i genom det här. Jo jag kom på svaret fort vad som fåt mig att inte ge upp och kämpa på, det lilla livet jag har i magen, det är ett liv och ett liv som jag valt att säta till världen, alltså har jag ett stort ansvar att ta och göra rätt för mig. Man kan inte bete sig som en litten barnunde och bara ge upp och fly från verkligheten. Problemen blir bara störe om man skjuter allting framför sig, man ska ta tag i problemen direkt. Livet blir så mycket änklare då.. Vissa dagar är jag verkligen livräd för vad jag get min in på, det är inte det lättaste att från att levt ett liv och vart med vänner och levt livet till att bli mamma. Att det bara kommer förändras över en dag/natt. Men innerst inne så vet jag att det komemr gå bra och att jag kommer klara det här. Men det är inte alltid lätt.
Tanken på att jag är en ensamstående mamma för tillfället gör så jävla ont i mig, så här var det inte jag ville ha det.. Och inte var det så här vi planerat att få det heller. Jag är tom och förstår ingenting för tillfelet. Det är bara för mycket.. trode det var vi för evigt. Du, jag och den lilla :'(
Det gör ont, men nu är det som det är och det är väll bara försöka göra det bästa av det, det är svårt. men det ska gå. Jag ska bli så där lycklig jag vill vara i gen..
Tanken på att jag är en ensamstående mamma för tillfället gör så jävla ont i mig, så här var det inte jag ville ha det.. Och inte var det så här vi planerat att få det heller. Jag är tom och förstår ingenting för tillfelet. Det är bara för mycket.. trode det var vi för evigt. Du, jag och den lilla :'(
Det gör ont, men nu är det som det är och det är väll bara försöka göra det bästa av det, det är svårt. men det ska gå. Jag ska bli så där lycklig jag vill vara i gen..
1/2-2009
Bilder sen i fredags, Tjejerna drack vin och jag cola ;)
Men inte lider jag för det inte. Jag är ganska trött på den där alkoholen den har bara förstört så mycket för så många människor att jag har faktist tappat smak för det och har inte längtat speciellt mycket efter den. Alkohol förstör så enormt mycket för vissa. Kan man inte hantera sig själv ska man inte dricka heller..
Jessica har en mupp kamera,
så man ser lite halv rolig ut på vissa kort :P
<3
Men inte lider jag för det inte. Jag är ganska trött på den där alkoholen den har bara förstört så mycket för så många människor att jag har faktist tappat smak för det och har inte längtat speciellt mycket efter den. Alkohol förstör så enormt mycket för vissa. Kan man inte hantera sig själv ska man inte dricka heller..
Jessica har en mupp kamera,
så man ser lite halv rolig ut på vissa kort :P
<3
31/1-2009
Ojojoj villken helg kan jag bara säga jag blir inte klock av nånting för tillfelet..
Men dom jobbigare sakerna läger jag åt sida för tillfelet går inte att läga ner hur mycket enerski på de. Måste ta hand om mig själv och beben och se till att vi mår bra i första hand nu, vi har lidig tillrekligt nu. Så vi lämnar allt de dåliga åt sidan jusst nu iaf och pratar ist om dom bätre sakerna som hänt under helgen..
Ska det vara så svårt och att ta sit ansvar och gör rätt för sig ?
Ärligheten håller längst!'
Man behandlar inte människor hur som hälst heller!
jag är iaf en människa med kännsler som inte kan eller orkar ta hur mycket skit som hälst. Jag har ståt ut med så himmla mycket och knäckt mig själv. Men det går inte längre jag måste tänka på mig och lillen i första hand nu. Vi ska klara det här. Jag vill kunna vara ett sån bra mamma jag bara kan.
Fredagen vart det en myss kväll med två underbara tjejer som pyssla om mig, färgade håret, som vart lite sådär och fixa naglarna som blev helt okej, vet inte hur jag ska lyckas klara mig utan mina älskade naglar, har haft mina äkta naglar långa ända sen 6 an känner mig handekapad utan dom. Men det är en sån massa bakterier under naglar, så jag kommer bli tvungen att klippa ner dom, för små bebisar är så fruktansvärt kännsliga måt bakterier och sånt i början och blir lätt sjuka.. Kom även nåra flera under kvällen och alla beskådar magen mycket och är väldigt fasinerade av att se hur man ser det lilla livet sparka och även nyfickna och känner på magen för att få känna sparkarna :) Tänk så mycket lycka ett litet barn sprider :) Anton spelade även lite musik för den :P
Drömde inatt som var att jag var själv på förlossningen och att jag fick en liten Eddie :) och han var så söt och snäll och var för det mesta tyst och bara låg och kollade runt. Det fick mig bara att längta ännu mer idag när jag vaknade. Men jag har även börjar bli ganska nervös det kommer bli en sån skilnad i mott hur mitt liv ser ut nu, nu kan jag göra vad jag vill och bara sticka i väg på saker. Men det kommer inte kunnaa gå nu när den lilla kommer, kommer bli så att man är hemma för det mesta för att den lilla ska komma in i vardan och känna sig hemma här med mig och känna sig tryg då kan man ine flaka och fara som nu. Då blir det att leva familje liv. Men det kommer nog bli hur bra som hälst. Allting går bara man vill!
Lördagen blev jag väkt av malin och palla mig upp och gjorde mig i ordninge, sen bar det i väg till stockholm med, Malin, Tomas, Jessica och Adde :) Vi tillbringa helda dagen i stockholm och jag är så stolt över mig själv som inte slösat bort mina pengar på kläder verken till mig eller lillen idag. Jag var verkligen nog och höl i mina pengar och köppte bara nödvändiga saker som kommer komma till andvändning längre fram. Sedan besökte vi addes föräldrar och vart kvar där en stund sen vidare ut till pappa. För jag skulle få min födelsedagspresen, som var en ny mobil och pengar :) Och jag fick även en massa nya bebiskläder, blöjer, febertermometer, en filt, våtserveter. och det tackar jag så hemst mycket för allting :)
Min nya telefån :)
En massa bebis kläder :)
Sedan begav vi oss hem till tomas och malin och sat där en stund, men vi alla blev rätt trötta av den långa dagen och jag fick skjuts hem av Adde och Jessica. Och där slutade istortset den trevlig dagen, sitter nu här vid dumburken men funderar stakt på att dra mig till sängs och sova.
Min lilla bebis har istortsät vart vaken hela dagen och spaka på bra nu och man känner foten hur tydligt som hälst nu också. Har en jävla halsbränna också det är mindre trevligt. Kännde av slutet av dagen hur trött jag verkligen blev i kroppen och jag är väldigt dålig på att lyssna på min kropp när den säger i från, men jag gör mitt bästa. Magen väger hur mycket som hälst kan jag erkänna och är i mesta dels i vägen. har börja fåt lite samandragningar i gen, har vart lugnt nåra dagar men jag känner nu hur dom kommer till och från. Saknar att ha en att prata med om allting, vll ju inte tjata i hjäl alla kompisar heller om allting. Det är som sakt såna stunder man ska ha sin patner att prata med.
Malin och Jessica vad skulle jag göra utan er, ni betyder mycket och är ett väldigt bra stöd. Vill bara säga tack och att utan er hade jag falit i hopp helt. Det är en lång väg kvar tills jag står på mina egna ben helt för allt som är jusst nu är så himmla jobbigt och jag har aldrig måt så här dåligt. Men med er i mitt liv går det iaf lättare. <3
Men dom jobbigare sakerna läger jag åt sida för tillfelet går inte att läga ner hur mycket enerski på de. Måste ta hand om mig själv och beben och se till att vi mår bra i första hand nu, vi har lidig tillrekligt nu. Så vi lämnar allt de dåliga åt sidan jusst nu iaf och pratar ist om dom bätre sakerna som hänt under helgen..
Ska det vara så svårt och att ta sit ansvar och gör rätt för sig ?
Ärligheten håller längst!'
Man behandlar inte människor hur som hälst heller!
jag är iaf en människa med kännsler som inte kan eller orkar ta hur mycket skit som hälst. Jag har ståt ut med så himmla mycket och knäckt mig själv. Men det går inte längre jag måste tänka på mig och lillen i första hand nu. Vi ska klara det här. Jag vill kunna vara ett sån bra mamma jag bara kan.
Fredagen vart det en myss kväll med två underbara tjejer som pyssla om mig, färgade håret, som vart lite sådär och fixa naglarna som blev helt okej, vet inte hur jag ska lyckas klara mig utan mina älskade naglar, har haft mina äkta naglar långa ända sen 6 an känner mig handekapad utan dom. Men det är en sån massa bakterier under naglar, så jag kommer bli tvungen att klippa ner dom, för små bebisar är så fruktansvärt kännsliga måt bakterier och sånt i början och blir lätt sjuka.. Kom även nåra flera under kvällen och alla beskådar magen mycket och är väldigt fasinerade av att se hur man ser det lilla livet sparka och även nyfickna och känner på magen för att få känna sparkarna :) Tänk så mycket lycka ett litet barn sprider :) Anton spelade även lite musik för den :P
Drömde inatt som var att jag var själv på förlossningen och att jag fick en liten Eddie :) och han var så söt och snäll och var för det mesta tyst och bara låg och kollade runt. Det fick mig bara att längta ännu mer idag när jag vaknade. Men jag har även börjar bli ganska nervös det kommer bli en sån skilnad i mott hur mitt liv ser ut nu, nu kan jag göra vad jag vill och bara sticka i väg på saker. Men det kommer inte kunnaa gå nu när den lilla kommer, kommer bli så att man är hemma för det mesta för att den lilla ska komma in i vardan och känna sig hemma här med mig och känna sig tryg då kan man ine flaka och fara som nu. Då blir det att leva familje liv. Men det kommer nog bli hur bra som hälst. Allting går bara man vill!
Lördagen blev jag väkt av malin och palla mig upp och gjorde mig i ordninge, sen bar det i väg till stockholm med, Malin, Tomas, Jessica och Adde :) Vi tillbringa helda dagen i stockholm och jag är så stolt över mig själv som inte slösat bort mina pengar på kläder verken till mig eller lillen idag. Jag var verkligen nog och höl i mina pengar och köppte bara nödvändiga saker som kommer komma till andvändning längre fram. Sedan besökte vi addes föräldrar och vart kvar där en stund sen vidare ut till pappa. För jag skulle få min födelsedagspresen, som var en ny mobil och pengar :) Och jag fick även en massa nya bebiskläder, blöjer, febertermometer, en filt, våtserveter. och det tackar jag så hemst mycket för allting :)
Min nya telefån :)
En massa bebis kläder :)
Sedan begav vi oss hem till tomas och malin och sat där en stund, men vi alla blev rätt trötta av den långa dagen och jag fick skjuts hem av Adde och Jessica. Och där slutade istortset den trevlig dagen, sitter nu här vid dumburken men funderar stakt på att dra mig till sängs och sova.
Min lilla bebis har istortsät vart vaken hela dagen och spaka på bra nu och man känner foten hur tydligt som hälst nu också. Har en jävla halsbränna också det är mindre trevligt. Kännde av slutet av dagen hur trött jag verkligen blev i kroppen och jag är väldigt dålig på att lyssna på min kropp när den säger i från, men jag gör mitt bästa. Magen väger hur mycket som hälst kan jag erkänna och är i mesta dels i vägen. har börja fåt lite samandragningar i gen, har vart lugnt nåra dagar men jag känner nu hur dom kommer till och från. Saknar att ha en att prata med om allting, vll ju inte tjata i hjäl alla kompisar heller om allting. Det är som sakt såna stunder man ska ha sin patner att prata med.
Malin och Jessica vad skulle jag göra utan er, ni betyder mycket och är ett väldigt bra stöd. Vill bara säga tack och att utan er hade jag falit i hopp helt. Det är en lång väg kvar tills jag står på mina egna ben helt för allt som är jusst nu är så himmla jobbigt och jag har aldrig måt så här dåligt. Men med er i mitt liv går det iaf lättare. <3
