Den här dagen har beståt av en mas depande. tårar och sorg. Men även vissa glädjes ögonblik. Och mycket som fart runt i huvet på mig vet knappt vad jag hetet för det är så mycket jusst nu. Skulle jag inte haft Moa vet jag fan inte hur mitt liv hade set ut jag hade garanderat stänkt in mig från omvärden. Villket håller på att hända nu med men jag tänker mig för och anstränger mig verkligen för att kämpa varge dag och ta mig igenom det. Det är verkligen skit jobbigt jusst nu! Att livet ska vara så jävla jobbigt i bland förstår jag inte. Jag känner mig själv inte längre, jag har vekligen förändrats och blivit den motsata som jag vart. Usch! Jag hatar att ha det så här. Och den ända som kan ändra på det är jag. Viljan finns men inte styrkan! Jag är hellt tom för tillfället! Det här är inte bra!
Måste boka in en tid att gå och prata i veckan för så här går det inte att må!

Har iaf tillbringat kvällen hos mig. Med mamma, pappa, Carro, Jocke och Moa. Är så tacksam för deras hjälp med allt.
 Nu är det bara sängen och köksbordet kvar. Och sen en masa nytt som ska köppas.

I morgon börjar första dagen på Moas dagis eller rättare sakt första inskolningsdagen. Vi ska dit i två timar och hälsa på i morgon sen på onsdag börjar det på riktigt och bli en heldag där och två veckor framot! Så det ska bli väldigt spenande. Ser så fram i mot det här.

 
Ingen jävla respekt alls!

i morse gick jag upp i tid och Moa och jag duschade och sen kom pappa och vi åkte och kolla hur det går med bardumet i lägenheten och det blir nog klart idag. Villket betyder att jag kan flytta in i morgon. Sen tog vi en promenad ner på stan Moa och jag, och fy så kalt. Vi gick till min gamla hyresvärd och lämnade in nycklarna för lägeheten i bjk. Så nu jar jag släpt taget om den lägenheten. Känns skönt  för det var aldeles för mycket minen kvar där.

Nu ligger jag i sängen och är inte  alls på bra humör. Alla hjärtans dag idag, känns tungt och ensamt idag!
Gav Moa en söt liten nalle björn mede ett hjärta och en masa balonger det står I LOVE YOU på som hon fåt lekt med. (:

Funderar nu på vad vi ska göra av dagen som är kvar, om vi ska vara hemma eller om vi ska ta oss till biblan och leka lite. Vi får se. Och sen ska jag nog till lägenheten faktist om jag inte tar´mig dit kommer jag garanterat sita hemma och deppa. I dag är jag leds på allt och det mesta känns tungt idag. Usch det här årets alla hjärtans dag är bara jobbig. Kan ju hoppas på att nästa åt ser lite annorlunda ut!


Ha en bra alla hjärtans dag till er alla som har nån att dela dagen med! ♥
För oss som är ensam kände den här dagen bara tung!

Idag har jag en länktan efter sommaren!

Det djupaste svek

Går sakta runt i lägenheten en sista gång. En sista koll så jag inte har glömt något av värde, men allt är utplockat och kvar finns endast rum fulla av minnen.

Kvar finns köket där vi lagade vår första måltid som gifta. Jag minns det som igår, vi spenderade kvällen med att prata och planera vår framtid. Aldrig tidigare har jag upplevt en sådan lycka, aldrig tidigare har jag älskat någon så här.

Vidare så kommer vardagsrummet, det första jag ser är platsen vi hade våran soffa på. Jag minns exakt vart på den jag satt när hon berättade att vi skulle få barn. Den eftermiddagen tog vi en promenad i det milda höstvädret och funderade på vad vi skulle döpa vår förstfödda till.

Efter ett par månader går vi stolt runt med den nyfödda i famnen och visar vart hon ska växa upp. Jag står i dörröppningen och funderar på vad jag gjort för att förtjäna detta, en underbar fru och den vackraste dotter man kan tänka sig.

Jag kan se inom mig hur hon sitter inne i barnkammaren och leker med sina gosedjur. Hur hon tar sina första vingliga steg, faller ned bara för att ge sig upp och pröva igen.

Jag går vidare till hallen men här tar de goda minnena slut. Fortfarande kan jag se hur det står ett par skor där som inte tillhör mig. Jag hör fortfarande dom röster som kom inifrån lägenheten.

Med rösterna som min karta letar jag mig in bland rummen, där finns även ett spår av kläder som avslöjar den bittra sanningen för mig. Min resa slutar utanför vår sovrumsdörr. Att öppna den var som att slita ut hjärtat, aldrig hade jag trott att hon skulle kunna göra så här mot mig.

Nu har stunden kommit för mig att ge mig av. Jag ger min dotter en sista kram innan jag försvinner för att aldrig komma tillbaka, suckar djupt och stänger dörren bakom mig. Allt jag har med mig är skilsmässopappren och ett hål som aldrig kommer gå att laga.

Åtta steg till läkt hjärtesorg

Ett brustet hjärta kan göra livet jobbigt. Men en avslutad kärleksrelation innebär sällan slutet på livet - även om det emellanåt känns så. Här är åtta steg till ett helt hjärta.

Klyschan "tiden läker alla sår" är delvis sann. Ingen som drabbas av stor sorg kan skaka av sig känslorna omedelbart. En skilsmässa eller separation sätter djupa spår, och läkningsprocessen måste få ta tid.
- Det är otroligt smärtsamt och man vill så gärna gå vidare och känna andra känslor än de som tynger en. Det är fullt förståeligt, men det är samtidigt omöjligt, säger danska författaren och terapeuten Winnie Haarlöv till Ekstrabladet.
Haarlöv drar paralleller till bantningskurer, där det heller inte finns några smarta genvägar till slutmålet. Att låta sorgen härja fritt är viktigt för att kunna nå slutmålet och gå vidare i livet, säger hon.
Att skriva dagbok och kontinuerligt gå tillbaka till gamla anteckningar för att se utvecklingen kan vara en bra metod. Tårkladdigt svammel har kanske efter några dagar ersatts av mer konkret resonemang - ett kvitto på att hjärtat läker, menar Winnie Haarlöv som i Ekstrabladet även delar med sig av sina åtta bästa tips för personer som lider av krossat hjärta.
1. Erkänn sorgen och ge dig själv tillåtelse att sörja. När omgivningen efter några veckor ifrågasätter varför du fortfarande är deppig är det antagligen menat som en välmenande "spark i baken". Men det tar mellan tre och sex månader för själ och hjärta att läka ihop.
2. Sluta hoppas. Så länge du går omkring och hoppas att det ska bli ni igen fördröjer du läkningsprocessen. Inse att du själv har ett val att må bra och kunna gå vidare i livet, säg farväl till hoppet och ta makten över situationen råder Haarlöv. Är det omöjligt att sluta hoppas så erkänn åtminstone för dig själv att det är därför du sitter fast i sorgen.
3. Rid ut känslostormarna istället för att fly ifrån dem. Gör det du känner för, vill du kasta pil på gamla fotografier så gör det! Känns det bättre att kyssa samma foto hundra gånger så gör det istället. Det är din process - du bestämmer!
4. Fråga dig själv vad det var som var så fantastiskt med ert förhållande. Identifiera både positiva och negativa sidor, både i er relation och hos ditt ex.
5. Se nyktert på problemet. Känslor som hat och avsky hör till bearbetningen, men försök ha en förnuftig relation till de allra mörkaste tankarna. Att gå omkring och hata ett ex är sällan konstruktivt i längden.
6. Det råder besöksförbud. I alla fall inledningsvis, att träffas igen där ena parten vill vara vän och den andra är förälskad leder ofta till oönskade konsekvenser för båda. Ta en paus!
7. Brottas du med tankar på att allt bara varit på låtsas, eller att din partner inte haft äkta känslor råder Haarslöv dig att skriva ett brev. Lista tre frågor, inte mer, för att få svar på dina farhågor. Men förbered dig också på ärliga svar. Ställer du frågan om du var ditt ex:s stora kärlek och får ett nej måste du kunna tackla verkligheten. Vill du veta och kan hantera sanningen så se till att ta reda på den.
8. Skynda långsamt. Att träffa nya möjliga partners och sikta in sig på en ny förälskelse är ett sundhetstecken som vittnar om att sorgearbetet gått åt rätt håll. Men ta det varligt, att kasta sig in i ett nytt förhållande snabbt inpå ett uppbrott är sällan ärligt mot dig själv eller det nya föremålet för uppvaktningen.

Så konstigt hur allt kan förändras på så kort tid. Trode aldrig att mig liv skulle se ut så här för nån månad sen. Från att ha left i hopp med nån jag älskat och velat dela resten av mitt liv med till att leva livet som jag gör idag är hellt sjukt, jag hänger inte alls med i vad som hänt och händer.. För allt har gåt så fort. Sjukt hur alt är och hur du kan göra som du gör. Finns så mycket jag skulle villja dela med mig av här över saker som hänt. Men det är för privat och känsligt i nu lägent att skriva om vissa saker här.

Jag längtar tills den dagen då allt de här är över!

Draco Dormiens Nunquam Titillandus.

Två år sen, känns nästan som att det var i går det hände!








Tillsammans klarar vi allt! Om ni bara visste så mycket ni betyder för mig.

Jag har inte ord för det här längre!!!

♥ GRATTIS TILL VÄRLDENS BÄSTA MOA PÅ 2 ÅRS- DAGEN ♥

Man måste komma till en punkt där man accepterar hur allt är och först då börja jobba på att få det bättre. Och dit har jag börjat komma. Sitvasionen jag sitter i nu har jag sutit i för två år sen också. Så jag har erfarenheter av det här. Hur jag ska bete mig för komma vidare och har även blivit lite klokare nu än vad jag var då. Fan vad hemst men det är så det är nu. Och jag bestämde jusst för vad det är jag måste göra. För att  börja ta mig ur de här. Jag hoppas verkligen jag har tagit rätt beslut idag. Men de är jag nästan säker på att jag gjort. Det är hellt sjukt att precis det som händer och sker nu hände även för två år sen.  Det är ju verkligen så sjukt. Jag har inte ord för det. Och jag siter faktist här och små ler för mig själv. För ni är bara för mycket och det är ju såååå sjukt alltihoppa. Haha!


För två år sen när allt ting var precis som det är nu. Men här var jag ensamen och svag.
(Och förövrigt var det här som verkarna sate fart runt precis den här tiden som är jusst nu 23.00. Och jag mins allting som att det var i går. Jag mins villka människor som jag hade runt mig den natten jag mins vem jag smsade med och om vad, jag mins hur jag tog mig igenom den natten. Jag mins telefån samtalen precis innan jag skulle åka in till sjukhuset. Jag mins precis allting som att det var i går) Det var en hämsk tid om jag tänker tillbaka till det presic som nu. Har så mycket jag skulle kuna skriva om det.)

18 år och höggravid!




Idag när jag siter i samma sitvasion som för två år sen är sklinaden att jag är ensamen men stark!
För två år sen stog jag höggravid och verkar som sat i gång och var livrädd för att vara ensamstående.
Men idag är jag inte längre räd för att jag är ensamstående. Jag vet nu att jag kommer att fixa att vara själv med Moa. Jag har kommit så mycket längre nu och vet innerst inne att jag kommer fixa det här fast än att jag är ensamstående. Lite läskigt är det men jag har styrkan den här gången och kommer klara det.

20 år och bra mycket starkare och klokare!



I bland känner jag att jag bara vill radera vissa saker som hänt och ändra mina val. Men det är näsr man tänker så och vill förtränga nåt som det blir väre. Man måste försöka minas de som vart och acceptera det och försöka se varför man gjorde som man gjorde och varför det hände. och sen stoppa det i sin rygsäk och gå vidare. Man kan inte glöma eller radera saker som hänt. Man måste bara acceptera det och sen gå vidare. Försöker man förtränga saker som jag försöt gjorde kommer det bara tillbaka och man börja grubla över det. Så det känns skönt att jag börjar se saker och ting på ett annat se. Och förstå varför jag gjorde dom val jag gjorde då. Det var vad som behövdes då. Hade jag haft lite mer kunskap hade jag aldrig gjort dom valen som jag gjort med vissa saker. Men jag har växt och det är jag glad för för nu har jag börjat hita en styrka innom mig i gen.


Tro på dig själv för ingen annan styrker dig!

Kärleken övervinner allt!

Idag har vi vart hemma mestadels. Vart sånt fruktansvärt tråkigt väder ute usch för det här snöovädret. Sen tog vi oss iaf till grämby och handlade lite tills i morgon så nu är det klart. Sen åkte vi hem och gjorde midag och efter det tog jag en promenad med Casper ute i snöovädret. Och nu ligger jag hellt döf i sängen har vart skit trött idag. Ska nog gå och dusch Moa nu. Och sen ska jag ta en kopp te och säta mig i soffan och hoppas på att det finns nå underhålande tv program.



Som vanligt när vi är och handlar så tjatar Moa om godis när man kommer fram till kasan. Jag vart hellt bestämd för att inte ge me mig idag. Men precis efter att jag sakt nej till godis idag så fick jag syn på dom här tabletasken med kitty "godis" tårkade rusin, persika och äpple. Det var väldigt populart och nytigare än godig. Och Moa var hellt nöjd och jag vart nöjd med att inte höra nåt tjat om godis!

...Ingen är för alltid den samma inte bara en sort person. Jag blev MAMMA och du blev PAPPA vi glömde hon och han. Av alla tvivel man inte vill ha är det bara en som bestog. Vi gjorde väl inte fel som gav upp våra bästa år. Vi har ett barn som inte kan brista, ett band som inte kan gå av, nånting som man aldrig kan mista. Så det sista man har kvar. Tänk villken resa du och jag har gjort. Tänk på varge skatt och ton. Vi gjorde väll inte fel som gav upp våra bästa åt. Nej vi gjorde väll inte fel när vi gav våra bästa år. Våra bästa år....





Du är den ända som sviker!

TRO HOPP OCH KÄRLEK




Går sakta men säkert framot i lägenheten. Kommer nog inte kuna flytta in först i slutet av mästa vecka. Känns lite surt. Vill så görna komma i ordning och få mitt egna i gen. Tar på krafterna att bo så här. En stor omstälning att flytta hem i gen. Börjar kännas tungt nu. Så nu längtar jag verkligen tills att Moa och jag får vårt egna i gen.

Nu har jag tre veckors lov från skolan. Känns inte så jätte bra men det är bara acceptera. Moas inskolning börjar nästa vecka och jag är själv, inte så mycket att göra nåt åt bara bita i hopp och göra det bästa av det. Jag får verkligen ofra mig själv. Villket är surt i bland. Jag har offrat mycket dom senaste tre åren. Men jag har gjort det av kärlek till er. Men det uppskatas nog bara från en. Men jag måste acceptera läget och göra det bästa av det nu för det finns inga andra alternativ som allt är nu. Tyck inte synd om mig nu. Jag ville bara skriva av mig lite för det är mycket i huvet jusst nu.

Vi har iaf vart till biotopia idag också, jag tycker det var vädigt spänande och väldigt fint gjort. Men Moa vart lite rädd för alla djuren men hon tyckte nog att det var väldigt spänande också :) Jag rekomenderar hellt klart det stället.

Och i kväll har jag vart till Moas nya dagis och jag fick verkligen ett första bra intryck på personalen och på deras set att jobba. Det här kommer bli jätte bra. Och både hon och jag kommer nog trivas supper bra med peronalen. Känns hellt annorluna gemförelse med det gamla dagiset. Det gamla dagiset könns som ett skämt i genmförelse med hur allt är på det här dagiset. Så nu har jag stora och bra förväntingar inför det här :)

Idag när jag vakna var det första jag kände att jag har en fruktansvärt träningsvärk i benen. Jag ska nog börja med såna här promenader oftare och verkligen få in simmningen också men det får bli när Moa börjar på dagis villket är om en vecka såg jag nu fast det är ju inskoling i två veckor. Och i kväll ska jag faktist  dit på möte och få lite mer inforamatin om allt. Och jag tar med mig mamma. Såna här grejer är lite småt jobbigt. Föra gången hade jag han vid min sida. Men för att inte göra de så jobbigt tar jag med mig mamma.

Fan det har snöat i natt också. Jag som länktsr efter att få bort den här snön. Börjar att ledsna på att vädret är så fram och tillbaka.

Gud jag kom nu på att fjälenresan krokar med inskolingen. Har inte haft en tanke på det. Hoppas inskolinigen går bra så vi kan skipa dom två sista dagarna.

Nu ska jag gå upp och äta lite frukost och sen göra oss i ordning och gå ner på stan och möta upp E och kolla lite på marknaden :)

Mycket känslor och tänkar i kväll. Mycket konstigt hur saker och ting kan bli! Jag gör verkligen det bästa av allt av den här sitvasionen jag ster i. Och jag tycker jag lyckas bra faktist. Och jag kan inte ha det bättre än vad har har det, som det är nu så kan jag faktist inte ha det så mycket bättre. Jag kan inte sita och tycka synd om mig själv och undra över varför han gör så här mot mig och henne. Jag måste fortsäta leva mitt liv. Även fast det är tufft i bland så tänker jag aldrig ge upp för Moa är värd att få ett bra liv. Och jag vet vad jag vill att hon ska få för syn på saker och ting. Och inte vill jat att hon ska minas mig deprimerad. Och det är det som gör att jag gör allt för att försöka komma över de här och kämpa för att börja må bra och bli tryg i mig själv i gen. Det är tufft men det ska fan gå. Det kommer nog bli tufft och tung i mellan åt. Mern jar ger allt för att försöka komma vidare.

Hur kan en människa ändra så på sig eller har det  alltid vart så här men att jag inte har velt se de det är nog så det är och det är så fruktansvärt att jag har accepterat nåt sånt och verkligen blundat för det. Jag får nästan lite panik när jag nu förstår hur det är jag har levt. Ingen människa är värd att bli behanlad så men ändå har jag blundat för hur dåligt behanlad jag har blivit. Fy det är tungt att inse vissa saker. Och jag blir ännu mer arg på att det är inte bara jag som blivit behanlad så här finns massa fler kvinnor som har det så om inte värre också. Det är förjävligt hur vissa människor beter sig och förstör för en annan människa.

Jag är så himla besviken på dig!

Inte kom jag i säng i tid som jag tänkt. Moa har vart spidad i kväll och har inte velat somna. Så hon siter här brevis mig nu i sängen och somnar nog villken sekund som hälst.

I morgon väntar en ny dag. Och då ska jag ner på stan och gå på marknaden och sen mot kvällen på möte på Moas nya dagis. Så det ska bli spenande och få komma dit.

Vardagsrumet
Blev så himla nöjd med den här tapeten.



Moas rum



Så här skulle min tapet bli i mitt rum,
 men den blev misförstånd och den siter nu år andra hållet :/

Var idag med när mamma fick en healing behandling av M och jag sat i samma rum och kände även jag av vissa saker. Och om en snar framtid så ska även jag få en healing behandling av henne. Funderar om jag själv ska ge mig in på det här lite djupare och lära mig. Har alltid vart öppen för sånt här och kan känna saker som folk tycker är väligt tokit men jag har som sakt alltid kunat set och känt av vissa saker. Så när jag även idag kunde känna av vissa saker så blev jag lite mer motiverad till att kanske tatag i det och lära mig lite om det och ta vara på mina kunskaper jag har. Jag tycker sånt här är jätte intresant och spänande. Och jag tycker det är lite synd att det inte är fler som är inreserad av sånt än vad det är eller är det fler än vad man vet som tycker om sånt här bara att folk inte vågar erkäna det? Ser verkligen fram i mot att få en healing behandling och är lite småt nervös men väldigt förventansfull. :)

 

En stor dag idag fyller hella 20 år.
Och fan om inte mötet går bra idag. För då är hella min dag förstörd. Och vem vill komma i håg sin födelsedag som nåt dåligt och sin 20 års dag också. Nej det bara måste gå bra. Så jag kan få njuta av MIN 20 års dag. Om det blir en bra dag så ska jag ut och äta med en kompis. Annars låser jag nog in mig själv resten av dagen.

Efter de så gick jag hem till mig för att se hur långt dom kommit med lägenheten. Hella badrumet är utrivet, sat upp vägarna till mitt rum. Börjat målat lite. Det går framot :)

Nu ska jag kolla ut grejer som jag ska ha i köket.

Hoppas på att komma i säng i tid i kväll för att vara utvilad i morgon till mötet. Fy så tungt det käns. Önskar inte äns min värsta fiende att få det så här. Det är förjävligt att det ska behöva gå så här långt!

Fick precis ett samtal som gjorde att en stor sten släpte från mitt bröst.
Har länge funderat över hur jag ska fixa min ekonomi.
Men idag fick jag svaret. Fyfan så skönt hellt underbart att det är löst nu!
Det tackar jag så för! I bland har jag också lite tur.

Jag är så himla trött idag. Tog på mina krafter att hjälpa till och riva tapet i Moas rum i går, Vet inte när jag arbetade så mycket med kroppen sist. Pinsamt att man blir så slut. Borde verkligen tränna. Men när ska jag hina med det jusst nu som mitt liv ser ut. Det går inte att få tid till det. Villket är skit tråkigt för jag har viljan och vill verkligen tränna.

Var i skolan idag och när jag hade matte så ringde det och det var syster såg jag så jag var tvungen att svara för hon hade moa. Men det var Moa som ringde och sa, hej mamma och skratade och var jätte glad. Jag var så himla glad att det bara spruta tårar samtidigt som jag börja skratta. Min lärare frågade direkt om det var Moa. Fy så glad jag blev jag kunde verkligen inte styra tårarna var sån glädje jag kände. Det är riktig kärlek de där, jag älskar min dotter över allt annat på de här jordklotet. En kärlek till sit barn går inte att beskriva!
Vill inte äns tänka på att det snart är dag för dagis för henne i gen. Kommer bli tufft att vara i från henne så mycekt. För nu har vi vart med varandra så mycket. Hoppas bara att inskolningen kommer gå bra för henne och att hon har lätt att komma in i allt där. Hon har ju en period nu när hon är jätte blyg så frågan är så hur inskolningen kommer gå. Hoppas för både henne och min skull att det kommer gå bra.

Villket underbart väder vi har idag. Moa sover nu midag men så fort hon vaknar ska jag ta med henne ut på en promenad.